Smultronställen

Även i Dhaka går det att hitta några smultronställen, eller i varje fall något som lyser upp tillvaron lite.

Parken är såklart en tillflyktsplats och när det blir för varmt, så blir det poolen som blir viktig varje dag. Klubben gör onekligen livet betydligt angenämare med trevliga människor, maten och alla aktiviteter. Där är man alltid välkommen och det finns alltid någon att träffa, prata eller äta med.  Jag har hittat ett avsides ställe där jag kan ligga lite i skuggan i lugn och ro och läsa, vilket känns jätteskönt. Klubben har också börjat med bageri och det går numera att köpa hem bröd och kanelbullar när de just är nybakade - helt underbart! Dock finns inget grovt bröd eller knäckebröd, vilket känns konstigt, men det finns ingen mjöl till det.

I Dhaka finns ungefär tre affärer med västerlänsk, importerad mat och en av dem har bra kött, den andra pasta pesto och den tredje en fantastisk hemlagad yoghurt. Den bästa i hela landet. Jag har några kollegor som gör sin egen yoghurt, men jag tvivlar på att den 6-månaders hållbara mjölken är så lämplig som bas för det. Jag njuter nog av min lilla affärs egna yoghurt ett tag till.

På ett kafé som ligger en bit bort har jag hittat både kaffe och underbar müsli. Det var ett otippat kort, men dottern tipsade mig och numera åker jag dit varje helg och köper god müsli som vi alla njuter av. Det känns lite som Starbucks att gå in där, utanför att det totalt kaos, innanför som en annan värld, och det går till och med att få take-away latte. Inte illa. Det måste vara det enda stället i hela Dhaka. Kaféet ligger dock illa till, och trafiken har omöjliggjort müsli-inköp många gånger, men kanske öppnar det ytterligare ett kafé lite närmare, man kan alltid hoppas.

I skoaffärerna finns det sällan skor i dotterns eller min storlek så jag har hittat en skräddare som gör skor på beställningar. Man lämnar in favoritskorna och vips kopierar han dem i det läder och fäger du väljer. Skorna sitter som en handske på foten, men håller tyvärr inte så länge. Det räcker för att bo här, och så får vi komplettera när vi kommer hem. Yngste sonen har så stora fötter nu att det är knappast någon idé att ens leta, så inköp till honom får bli när någon av oss är ute ur landet.

Översta bilden kommer från en texilfabrik som jag besökte för någon vecka sedan. Det var ändå relativt ordnade förhållanden.
Bilden i mitten från varvsbygge längs med floden med betydligt svårare förhållanden.
På sista bilden får söta E en kopp varm choklad och fotmassage. Nice!