Sport igen och denna gång fotboll. Som tur är inga resor eftersom det är barnens skola som står som värd för regionturneringen och vi har återigen underbara ungdomar boende hos oss, en indiska och en amerikanska från Bombay. Vi åt middag tillsammans igårkväll innan de åkte vidare till kompisar och ikväll har skolan en middag för alla deltagarna och vuxna.
Fröken E hade varit och spelat volleyboll på Bombayskolan i höstas, så tjejerna hade därmed genast gemensamma bekanta och inom tre sekunder var snacket igång. Lillebror med kompis hänger ovanligt mycket hemma hos oss just nu, vilket är underbart.
Tjejerna kämpar tappert i 33+ graders värme, hög fuktighet och svetten lackar. Det är ett underbart lag som tyvärr haft otur med skador, brutna arma och knän som inte håller. Även dotterns knä går på sista versen och som mamma ser jag framemot några månaders vila för henne nu.
De vann matchen igår och i dag slutade det oavgjort vilket ledde dem direkt till semifinal i morgon. Hela helgen är bara fotboll för stora och små, bilen går fram och tillbaka till skolan.
Lillebror börjar redan fantisera och planera för kommande års sportkalender eftersom han då går på highschool och kan delta i SAISA-turneringarna. Ännu står han bara i publiken. Det är bra att han får längta lite . . .
Uppdatering:
Efter att i morse vunnit semifinalen med 4-0 så vann tjejerna turningen på hemmaplan efter en rysarfinal mot Colombo nu på eftermiddagen. Det stod 1-0 tills motståndarna fick in 1-1, just innan tiden var ute. Därefter 2 x 5 min förlängning, inga mål och till sist avgjordes matchen på straffar. Glädjen visste inga gränser när de fick in sista målet och det firas nu hela kvällen. Skolan var proppfull med nästan alla elever, lärare och föräldrar. Det var knäpptyst och alla höll andan när staffsparkarna skulle sättas - en helt obetalbar eftermiddag! Sekunderna efter att matchen var över bröt världens mest dramatiska oväder ut med hällregn, blixt och dunder.
Det är fortfarande bröllopssäsong och gatan utanför klubben såg ut såhär i förrgår. Strömavbrotten börjar nu återkomma från att ha varit ganska lugnt i några månader och denna vecka gick strömmen upp till tio gånger per dag. Det gäller att ha datorer och mobiler uppladdade och inte behöva varken mikro eller vattenkokare just då. Tvätten blir också lite varierad beroende på hur mycket tvätt som hinns med när strömmen fungerar. Såhär kommer det vara ett halvår nu, minst.
Det är fruktansvärda levnadsvillkor dessa 10-åringar lever under. De tigger och säljer småsaker eller tidningar bland bilarna vid trafikljusen, går inte i skolan utan försörjer familjen så gott det går. Miljön, med allt från tung trafik till cyklar, värmen och avgaser, folks ignorans över deras exsistens och ofta arroganta beteende mot dem är vidrig. Tills nu har jag "klarat" mig - inte låtit dessa barns miserabla förhållanden krypa in under skinnet, men nu - det känns in i märgen och hopplösheten sprider sig.
