Film om kvinnor i Bangladesh

UNFPA Online Video Channel

Priser

Det har blivit dyrt i Bangladesh. Sedan vi kom för drygt ett år sedan har priserna i Dhaka stigit med nästan 20% på det mesta.

Värst är det med hyrorna, de har stigit nästan 50% pga allt fler internationella företag och organisation börjar komma och med det stiger priserna. När vi kom förra året, tittade vi kanske på ca 10 lägenheter och hade kunnat tänka oss tre, vi hade att välja på så att säga. De som flyttar hit nu har det betydligt svårare och hyrorna är skyhöga.

Där det tidigare funnits en-familjs hus byggs det nu höghus för fullt och det finns knappast nägra trädgårdar kvar. Ingen reglering såklart, än mindre bygglov och definitivt inte jordbävningssäkert, trots att vissa påstår det.

En liter mjölk kostar nästan 17 kronor och en mycket litet smörpaket 35 kronor, importerat såklart. Söta R kom häromdagen och bad om mer matpengar, och jag hade full förståelse för att hon hade svårt att få ihop veckan. Även grönsaker som odlats i landet har blivit dyrare, det har blivit tuffare för alla.
Utbudet har däremot ökat och varor som inte var att tänka på förra året, står nu på hyllorna. Det kan vara allt inom hygienartiklar till matvaror och även kända märken börjar komma igång. Fortfarande gäller det att köpa vad som finns när det väl står där, det finns inga garantier att hitta varan igen. 

Förra helgen gick en av höstens stora begivenheter av stapeln vilket var en mega fest på Radisson. Vi var alla utklädda och en del uppträdde. Många hade lagt ner ett otroligt arbete på sin utklädsel och jag som egentligen inte tycker om maskerader, hade otroligt roligt. Det var länge sedan jag dansade så mycket.

Flickornas seger!

Tjejerna vann! För första gången på fem år tog ett AISD-lag hem segern i en regionsturnering. Flickorna kom hem som hjältinnor från Sri Lanka och firades rejält! En mycket nöjd och glad fröken stöp i säng efter en lång resa från Colombo där hon bott hos en thai/norsk supertrevlig familj. Mamman hade sett till att flickorna ätit ordentligt, sovit och haft en kul vistelse. E åker gärna tillbaka, och vi andra hänger gärna på!

Det börjar bli behagligt varmt, ca 30 grader på kvällarna. Tyvärr börjar därmed också myggen vakna till liv och i natt var första natten jag borde haft myggnätet nere. Solen skiner hela dagarna, luften är tjock av avgaser och damm, men i det stora hela inte lika fuktigt och tungt som tidigare. Nu börjar den behagliga perioden.

I veckan gjordes ett fältbesök till Mymensingh igen, en heldagstur med bilkörning mestadels av dagen. Det är en tät traffikerad rutt på 120 km enkel väg och under regnperioden har vägen varit delvis avstängd pga dåliga väglaget, men premiärministern har tydligen lagt sig i och sagt till att vägen skall repareras. Bitvis var det fortfarande stora hål och gropar i vägen att vi knappt kunde ta oss fram, men i det stora hela gick det bra. Fröken N, som bor hos oss i några månader fick följa med och det var kul att visa henne lite vad mitt jobb går ut på och för henne att få se annat än storstaden Dhaka. Grönskan är slående när man kommer utanför storstaden och det är vackert att se.

Kan någon förnuftig människa tyda följade trafikljus?!

Stor flicka

Hon blev 17 år igår! Och jag kan inte förstå hur stor hon blivit. Underbara, goa tjejen. Den bästa i hela världen!

Hon sliter i skolan men lyckas samtidigt behålla en schysst balans mellan skola, sport och bra vänner. Om några dagar åker hon med skollaget och spelar volleyboll i Sri Lanka och jag ser framemot att höra hennes berättelse därifrån. De kommer att tävla mot andra skolor i regionen. Häromdagen var jag och såg när laget vann stort över de andra skolorna i Dhaka - de var ett suveränt bra team med en fantastisk känsla och samarbete.
Terminerna är sportmässigt uppdelade i två delar, så efter volleyboll turneringen blir det tennis. E kommer att spela ännu en omgång tennis (som förra året), så får vi se om det blir stor turnering av det också.



På väg hem idag blev bilen påkörd bakifrån av en mindre uppmärksam lastbil. Alla stannade sina bilar, tursamt nog fanns en polis i närheten och efter lite diskussioner fick jag gå ut och diskutera med inblandade. Ville jag polisanmäla? Jag ringde en poliskollega och rådgjorde och kom fram till att killen som körde på oss skulle följa med vår söte R och laga och betala baklycktan på direkten. Sagt och gjort, adjö till polisen och lastbilen fick följa med vår bil direkt till verkstaden. Jag hoppade av på vägen och lät R sköta resten och hoppas nu på ett lagad bakljus senare i kväll. Det hela skedde på en av de mest trafikerade vägarna, New Airport Road, en trefilig väg och det kom en hord av människor som bara stod och hängde kring oss. Jag ville få det avklarat på ett så vänligt men bestämt sätt, så snabbt som möjligt.

Sonen hade övernattning härom helgen. Fyra 13-14 åringar belamrade hans rum och det var knappt jag fick upp dem på morgonen. Oklart när de somnade på natten, men sista gången jag var inne och sa till var vid 02-tiden. Tonåringar!

SEB har börjat med parrådgivning - inte en dag för sent! Hoppas det räddar några familjer.