Varmt, blött och bråda tider!

Det är fortfarande stekande varmt, men det kommer fler och fler skyar av regn, vilket rensar upp luften och gör luften klarare. När det väl regnar öser det ner, totalt som i en dusch. Jag har förberett mig med plastskor, regnkåpa och paraply, även om det nog inte hjälper mycket när man väl hamnar där.

Vägarna blir ganska kladdiga och bilen ser skitig ut på en gång. Mitt emot jobbet ligger dock en biltvätt, där man kan få bilen tvättad och torkad (manuellt) för 18 kronor, och för ytterligare 18 kronor städar de den invändigt också. Ca 5 unga män tar sig an bilen i en rasande fart med högstryckspruta och trasor, och vispa är bilen som ny igen. Tills nästa regn kommer.

Det är bråda tider. På jobbet är det högtryck, mycket aktivitet och workshops. Nästa vecka är det ett stort möte om mödradödlighet och rapporterade fall. Fruktansvärd läsning kan jag tala om. Totalt onödiga fall av mammor och barn som dör på grund av okunskap, brist på transport eller utrustning. Hörde om ett fall i veckan där mor och barn dog i väntan på narkosläkare (som tog tre timmar på sig) inför ett snitt, sjukhuset ville inte skicka dem vidare till nästa sjukhus och man försöker nu mörka fallet.

Idag flög jag ner till södra delarna för att kommande vecka examinera 64 barnmorskor från två skolor. Det blir intensivt men bra.

Internationella Barnmorskedagen

På måndag den 5:e maj är det The International Day of the Midwife. I många länder fira man barnmorskor, så även i Laos. Omfattningen av firandet och plats varierar lite från år till år och är mest beroende på hur mycket pengar det finns, så i år blir det den lugna varianten.

Regeringen har fått 60 förlossningsmodeller som kommer att officiellt överlämnas på måndag med pompa och ståt. Fyra (en fattas på bilden) barnmorskestudenter skall iscensätta en förlossning med hjälp av en modell och inför ca 200 åskådare, där bland annat hälsoministern och många andra höga elefanter, skall visa hur en barnmorska arbetar. Modellerna skall sedan distribueras till de nio skolorna för att användas i olika demonstrations situationer. Ett viktigt verktyg i undervisningen inför praktiken.

WHO har också haft en veckas workshop med utbildning för läkare och barnmorskor/sjuksköterskor om återupplivning av nyfödda. Modellerna som vi kommer att överlämna introducerades och användes även här, med mycket positiv respons. Fokus blev då inte bara på det nyfödda, icke andandes, barnet utan även på mödrarna och deras omhändertagande. Ett steg framåt i att se förlossningssituation i sin helhet.

Alla kvinnor i Laos föder platt på rygg vilket är mot all evidensbaserad forskning. Det sitter långt inne att försöka ändra på detta förhållningssätt till den födande kvinnan och många diskussioner ägnas åt att försöka ge kvinnor rätt att själv bestämma hur de vill föda. Detta är dock svårt med många olika faktorer som göra arbetet trögt.

Hetta och jobb

Det blev en stillsam påsk med de godaste äggasmörgåsarna och påskpynt. Mina underbara vänner som varit på besök hade haft med sig kaviar och lite påskpynt, vilket gjorde det hela så mycket mer stämningsfullt och gott.

Resten av landet och staden firade sitt nyår med fest och fylla, och jag höll mig inomhus i lugn och ro. En kväll vågade jag mig ut med några kollegor på middag, och vi undkom just att bli blöta, men resten av befolkningen fick obönhörligen vatten kastat mot sig var de än var. Jag tog bilden uppifrån hotellet där jag kunde se ner på gatan och hur de kastade vatten på varandra från bilar och trottoarer.

Det är fruktansvärt varmt just nu och alla säger att det varar några veckor till. Dock kom ett rejält oväder i natt med åska och hällande regn, vilket var befriande. Jag jobbar i miljö med air-con och hemma fungerar det också bra, men jag känner mig jämt lite småförkyld och måste ändå ha en kofta med mig eftersom det kan blir superkallt i vissa rum. Det är svårt att reglera temperaturen här och där. Dessutom tar AC:n en massa ström och vi har börjat få strömavbrott lite då och då. Det är inte jämförbart med Dhaka, men kan hända någon gång per dag i ca 10 min innan generatorn kommer igång. Vi har varit mycket förskonade från strömavbrott över lag.

På jobbet är det intensivt och mycket att göra. I morgon börjar en två-dagars utbildning i neonatalvård och hur man räddar nyfödda barn. WHO organiserar detta i samarbete med oss och det skall bli spännande att träffa kliniker och se hur de arbetar. Dessutom arbetar jag intensivt med en tre-årsrapport om mödradödlighet och orsaken till varför mammorna dör när de föder barn i Laos. Vi har samlat in data (dock inte fullt tillförlitligt) från 9 av 17 provinser i landet och skall sammanställa och analysera datan nu. Rapporten har legat i sin lina i över ett år, men nu måste den komma ut för att vi skall kunna trycka på rekommendationer och insatser till hälsoministeriet. Det är bara att jobba på med andra ord . . .

Pii Mai

Det har varit intensive två veckor. Dels kom en kär vän på besök och vi avsluade hennes vistelse med en tur till en stad tre timmar från Vientiane. Jag hade fått tips på ett supertrevligt hotell som låg vid floden, och vi njöt där i två dagar av underbara vyer, härlig mat och lite äventyr. Vi åkte ut med flodbåt och tittade på naturen och besökte byar. Bilfärden var en upplevelse i sig, krokiga vägar längs med bergen och kossor som dyker upp när man minst anar det. Allt gick bra och det blev en upplevelse i sig.

Min chef slutade denna vecka, så vi har firat henne med en officiel avskedsfest och en fest med kontoret. Hon reser nu till ny chefspost i Pretoria, Sydafrika, och vi inväntar nu en ny person som skall ta över. Tills dess jobbar vi ihop för att hålla skutan flytande, vilket kommer gå bra.

Det är Lao New Year, Pii Mai, kommande vecka och det firas rejält över hela landet. Kontoret har stängt tre dagar och inget fungerar under veckan. Jag fick tipset om att bunkra upp med mat, pengar och tålamod. Man firar det nya året med att festa rejält, hälla vatten över varandra, kända som okända och fira på alla möjliga sätt. Folk har laddat med vattenpistoler och spannar, och det går inte att vara ute utan at bli våt in på bara kroppen. Affärer och restauranger har stängt. Det nya året firas in genom att förlåta alla för allt dumt/oförätter som gjorts under det gamla och nu skall man nollställa alla relationer genom att kasta vatten på varandra och dricka sig fulla. Rensa ut allt gammalt på något sätt. Enkelt.

Jag håller mig undan men önskar alla ett gott nytt år!

Angkor Wat

Jag har fått förmånen att se en hel del av världen, men aldrig i min vildaste fantasti tänkt mig något som Angkor Wat. Min vännina och jag satt i en bil med air-con, på väg ut från Siem Rep mot templen. Hon var påläst, men inte jag. Vi hade planerat helgen i Kambodja sedan månader, men jag hade lite nonchalant inte funderat så mycket utan tänkte att det ordnar sig nog när jag kommer dit och lyssnat med ett halvt öra när vänninan berättade om vår destination. När vi kommer till ingången betalar vi dagspass och guiden som är med oss i bilen börjar berätta. Det är fantastisk grönt och vackert kring oss och alléer som tornar upp åt olika håll. Sedan står jag inför faktum - och blir helt tagen. Mållös.

I nio timmar körs, vandrar och klättrar vi runt på fyra av den 3 000 tempel som finns på detta gigantiska område på 400 kvadratkilometer. Som byggdes för över tusen år sedan, mellan år 900 och 1500!! Det är så imponerande, så storartat och så fantastiskt. Jag har nog aldrig känt sådan ödmjukhet inför tiden och mänsklighetens historia som när jag stod inför det första templet, Bayon. Angkor Wat självt var av dignitär storlek och det tar dagar innan man förstår vidden av byggnaderna och innehållet.

Hela området med alla tempel står sedan länge på UNESCO's Världsarvslista och med all rätt.
Jag är inte på långa vägar klar med Angkor Wat och Siem Rep, som för övrigt var en otroligt trevlig stad med ca 300 000 invånare och över 2 miljoner turister varje år. Men den hade charm och mycket trevligt att bjuda på. Jag skall tillbaka igen. 

Andar och andra väsen

Laos är onekligen ett spirituellt land. Det vimlar av andar överallt och det gäller att se upp. När vi körde till Svannakhet sist, en sju timmars lång resa, möttes jag av en mycket trött chaufför dagen därpå. Han hade inte sovit under hela natten och ville byta rum, vilket han försökte redan under natten. Han berättade att när han fått sitt rum tilldelat sig på kvällen (just brevid mitt rum) hade han upptäckt en stol som stod i duschen. Han fick genast för sig att det fanns andar i badrummet och blev rädd, och kunde därför inte sova en blund. Receptionen hade stängt så han kunde inte byta rum. Dagen därpå fick han då ett nytt rum, utan en stol i duschen och kunde sova hela den natten. Likadana historier hör jag varje dag, och det kan gälla precis vad som helst.

Vi hade ett möte om mödradödlighet i förra veckan. Där fick jag veta att i vissa etniska grupper (oftast långt uppe i bergen, med sitt eget språk och traditioner) är tvillinggraviditeter ett dåligt omen och medför dåliga andar som drabbar hela byn. Kvinnor dör till följd av att de inte får hjälp under sin gravidiet (om det upptäcks att hon bär tvillingar) eller under förlossningen. En katastrofal situation. En annan tradition är att fylla hus och hem med rök efter förlossningen för att skrämma bort dåliga andar, vilket medför att de nyförlösta kvinnor och barn blir rökskadade och ibland dör.

Tänk om man kan behålla och förstärka de ofarliga och positiva traditionerna och ta bort de skadliga och dåliga.

BKK

Två veckor in på Gudsonens besök, kom då E. Det var helt fantastiskt att ta emot honom och de två 1,92 cm höga unga männen intog Vientiane med storm. På jobbet kunde mina kollegor inte stirra sig mätta på dessa gängliga 17-åringar och ute på stan vände folk på huvudet för att verkligen förstå hur långa de var jämfört med många andra här. Killarna själva fick var sin cykel att bemästra och har varje dag forsatte de med sina utflykter och restaurang besök i vanlig ordning. De har haft superkul! Båda två vill komma tillbaka, vilket man får se som ett gott betyg!

I fredags tog vi nattåget från andra sidan Mekong-floden, på den thailänska sidan. Vi blev upphämtade av en enkel buss som såg till att vi kom till stationen. Tåget avgick vid 19-tiden, man kom med beställning på mat (stekt ris med grönsaker, den säkraste maten på dylika menyer) och bäddade till våra hytter med rena lakan och täcke. Pojkarna fick dela på en hytt och jag bodde själv i hytten brevid. Vi hade luftkonditionering i en annars mycket spartansk miljö, men rent och välhållet à la tågkupé på 70-talet. Killarna hittade till restaurangvagnen och fulla medresenärer som redan var på plats, där de satt och höll sällskap tills de stängde vid 22-tiden. Vi vaggades till sömns av tåget som rullade i lagom lunk genom Thailand.  Klockan 6 på morgonen var vi framme i Bangkok och vi tog en taxi till hotellet där vi njöt av den godaste fruskosten på länge! Det var en häftig tur och att åka nattåg var hur härligt som helst. Som förr i tiden . . . dunk, dunk, dunk.

Det var första gången W var i Bangkok, så vi gjorde den obligatoriska båtturen på floden, gick på en enorm marknad och efter middagen skulle killarna göra Bangkok-by-night. Tack och lov kom de inte så långt, utan var utmattade vid 22-tiden då det var dags att lägga sig. Tack för det! I morse sattes de båda på planet till Stockholm, jag for tillbaka till Vientiane och en ny arbetsvecka som väntar. Life is good!