Flyger och far

Ungdomarna har fullt upp. Sent i natt reser yngste sonen med sin klass til Bhutan för en vecka med trekking och äventyr. Han har längtat efter denna resa länge, länge och äntligen blir den av. Så hemma packas det, förhoppningsvis får han några timmars sömn innan jag kör honom till skolan där alla samlas.

Dottern kombinerar tuffa studier med fotboll och förra helgen hade de fotbollsturnering med andra skolor i området - hennes lag vann. Hon är utvald till lagkapten och skall nu resa med tjejerna till Indien om tre veckor för att delta den regionala turneringen.  Samtidigt går hon in på slutspurten av plugget och alla tentor som kommer i maj. Vi pratar lite om sommaren och båda inser det meningslösa i att planera någonting innan skolåret är över. Då först vet vi hur vår tillvaro ser ut.

Den första etappen av kära besök är tyvärr över och det var med stor sorg i hjärtat vi vinkade adjö av de underbara tjejerna, som fått se och uppleva en hel del. Vi fick för lite tid tillsammans men inte desto mindre åkte de härifrån med massor av intryck och upplevelser som jag hoppas de bär med sig länge! Jag är lyckligt lottad med vänner här i Dhaka har varit fantastiska i att ta emot dem och dela med sig av erfareheneter och information. Trots generalstrejk och rörigheter, har allt ordnat sig till slut.

Idag firar man Bangla med pompa och ståt och vi har ledigt från jobbet. Språket är viktigt i ett ungt land som Bangladesh och för varje nytt ord jag lär mig jublar mina kollegor! Jag sitter på klubben och skriver en insändare om barnmorskor till den stora engelskspåkiga tidningen som jag hoppas chefen vill godkänna och publicera. Solen skiner, det är nästan 30 grader varmt, luften är för en gång skull ren efter ett kort regn i går och poolen är full av badande barn. Snart tar jag mig också ett dopp . . .

Hotande rep

Värmen har kommit och det är underbart. Tänk en skön, svensk sensommardag. Det har inte regnat på många månader nu, det är otroligt dammigt och smutsigt, men värmen gör onekligen gott.
Vi har trevligt besök från när och fjärran och huset är fullt av ungdomar, diskussioner, middagar och underbara ostar från Sverige och Hong Kong!

Dock är det oroliga tider och vi har haft några dagar med generalstrejker sista veckorna. Man befarar att det blir värre, särskilt eftersom det är val här i slutet på året.
Under kringet och frihetsgörelsen 1971 slaktades i princip 3 miljoner människor och nu, 41 år senare, ställs vissa av krigsförbrytarna inför rätta. Det finns de som tycker att man skall glömma och gå vidare, och andra som vill ställa dem inför rättvisan och dömma dem för brott mot mänskligheten. Man valde det sistnämnda. Nu har två av sju personer blivit dömda till livstids fängelse men folket kräver dödsstraff genom hängning och det eskalerar av demonstrationer och uppror. I centrala Dhaka har det varit sittdemonstrationer i över en vecka och det ökar dag för dag. De andra fem personerna väntar på sina domar och det är en svårt att säga hur detta slutar. Det ligger mycket historia, vrede, politik och sorg i vad som händer och jag hoppas bra att Bangladesh kan lösa detta så demokratiskt som möjligt.

Motströms

Trafiken blir alltmer påfrestande. Jag åker med jobb-bussen varje dag ca 7.30 från huset och vid den tiden är det inte så farligt, det tar ca 20 min. Sedan tar jag alltid den tidigare bussen hem, och då ser det betydligt tjockare ut på gatorna. Som i förrgår eftermiddag, det hade varit generalstrejk halva dagen, och då var gatorna tomma, men på eftermiddagen skulle alla ta sig från A till B och det gick knappt att ta sig fram. I alla fall inte åt det hållet jag kom från. Och då möter man bilar, bussar eller motocyklar som helt enkelt kör mot trafiken till följd av att allt stannar upp även på den andra sidan. Totalt ologiskt och poliserna lyfter inte ett finger. Skulle jag ta den sena bussen kan det ta över två timmar att komma hem, och den tiden har jag inte.

Men också något positivt har kommit in i vår vardag. Jag fick tips om en organisation som levererar organiska grönsaker till hushållen och vi skulle såklart prova. Hem kom den största korg med grönsaker, bananer och ägg jag någonsin sett - oklart om vi kommer göra oss av med allt, och ändå valde jag den minsta korgen av tre. Just idag kom den i en plastbacke, men i vanliga fall används en bambulåda. Det är svårt att säga just hur ekologiskt det hela egentligen är, men en kompis och jag tänkte en dag ta oss ut till trädgårdarna där grönsakerna odlas och med amatöröga försöka göra någon form av kvalitetsbedömning. Återkommer när det är gjort!