Bara bra!

Fick frågan hur jag trivs på jobbet.

Jag måste erkänna att jag saknar ungdomarna enormt – samtalen, känslorna och nuet. Samtidigt är det skönt att slippa ungdomsvärlden ett tag, det känns lite som semester, det var så intensivt länge.

Tidigare var jag alltid tvungen att titta på klockan varje halvtimme, förbereda varje besök, läsa på, skriva journal, labblanketter, provrör och allt pyssel.

Idag kan timmarna gå utan att jag ens reflekterar över om någon väntar på mig eller inte. Jag rör mig mycket, mycket mindre, ergonomin här vore något för företagshälsovården att bita i, även om jag tror att jag tillhör den lyckliga skaran med ett eget rum, en skrivbordsstol och lite plats på skrivbordet.

Jag märker att jag söker mig ut till kollegorna för att prata, tar gärna emot besök på mitt rum och håller låda när det är möte. Jag vill ha liv kring mig. Till min lycka kan jag lyssna på svensk radio (trots att det saktar ner tempot i datorn) och där följa debatter och musik. Det ligger papper överallt och är lite rörigt på rummet.  Alla andra verkar ha det så ordentligt, strukturerat och tyst. 

Jag är på god väg att anpassa mig till pappers-livet, hålla tal-livet och ”bara” gå på möten-livet. Men längtar ibland tillbaka till den impulsstyrda tillvaron med ungdomar, kliniskt arbete och mina tidigare så dynamiska kollegor! Och det är så det skall vara.

Vid närmare eftertanke så finns det egentligen ingen brist på impuls här heller. Eller dynamiska kollegor för den delen! Kommunikation och information kring olika aktiviteter kan komma precis när som helst och hur som helst, ena minuten skall jag vara där och andra här. Det passar mig konstigt nog och utgör en speciell dynamik i jobbet. Fältresorna till olika städer och kliniker ute i landsbygden bestäms ofta i sista minuten, men är otroligt spännande och intressanta. Det blir långa bilresor, ibland upp till sju-åtta timmar och hotell som sett bättre dagar, men det uppvägs av de fantastiska mottaganden som vi får överallt. 

Jag stormtrivs!

På håret

Alla män, unga som gamla, ser alltid så välfriserade och välrakade ut. Jag har bara sett ett fåtal killar med långt hår, annars är de så otroligt välklippta och snygga. Till och med rickshawförarna har fina frisyrer, aldrig slarvigt, hur varmt och dammigt det än är. Det måste finnas en massa frisörer som sköter allt detta, men jag har inte sett dem.

Förrän jag åker till Khulna. Plötsligt ser jag salooner och klippstolar över allt. Vid ett stopp då mina kollegor dricker te och tar lite nystekt bröd, vandrar jag runt bland stånden och blir kompis med barberarna. Den gamla sorten med rakkniv och lödder. Det står tre stolar på rad i de små plåtskjulen och männen är samlade runt både kunden som blir rakad/klippt och frisören. Det är männens värld, det snackas och gaggas, röks och klipps. De få som kan engelska sätter genast igång en dialog och jag får veta det jag behöver: det kostar 2 kronor att klippa sig.

Det börjar bli varmt nu, vi har ca 35 grader på dagarna, fuktigt och håret börjar bli lockigt i nacken. Det blåser upp till storm på några minuter och plötsligt är det totalt kaos med blixtar, blad och kvistar som flyger runt, störtregn och man vet aldrig riktigt hur det slutar. Det kan hålla på i timmar men också sluta lika fort som det kom. Naturens krafter är förunderliga och lite skrämmande.

Glad Påsk!

Coolt!

USA och New York var helt enkelt underbart. Jag smet iväg till Central Park och strosade runt så ofta jag kunde, njöt av en god kopp kaffe varje morgon från lilla caféet på hörnet. Tittade på alla människor som verkade ha så otroligt bråttom hela tiden och trafiken som var så fantastiskt ordnad. Enkelriktat nästan på varje gata.

Första veckan bodde jag hos en kollega och blev otroligt väl ompysslad med svensk mat, IKEA säng och en otrolig utsikt över NYs skyline. Andra veckan bodde jag i en mysig liten etta på Manhattan, just bredvid jobbet. Det stora högkvarteret håller på att renoveras och var helt utblåst, det såg spökligt och maffigt ut. Alla organisationerna ligger nu utlokaliserade runt om i staden. Den stora bjässen såg inte ut att bli klart på ännu många år, men har då det framför mig att se om och när jag återvänder.

Alla pratade shopping, men det fanns inte så mycket tid till det. Kursen var intensiv och otroligt bra, så nästan all energi och tankar gick åt. Istället prioriterade jag besök på Metropolitan Museum of Art, Museum of Modern Art och ett fotografiskt museum som inte var så bra. Att bara få strosa runt, titta och njuta av den goda (och rikliga) maten kändes helt rätt. Återstår många fler museum att utforska. Hann köpa lite kläder till barnen dock, så helt tomhänt kom jag inte tillbaka.

På vägen ut till flygplatsen visade sig att taxichauffören kom från just Bangladesh. Han hade bott i USA i tre år, men saknade sitt hemland enormt. Livet är tufft även i Drömlandet. Det kom också fram att jag inom snar framtid skulle göra en resa just till hans hemstad, och jag trodde ett tag att han skulle köra av vägen av ren glädje! Han var överlycklig!

Det var kallt i NY och det första jag köpte var mössa och vantar, viket kändes ovant. Efterhand som dagarna gick kom våren alltmer och det var underbart att följa påskliljor och krokus. Det är en konstig känsla när årstiderna är helt annorlunda än jag är van vid och igenkännandet av våren behövde jag. Åter i Dhaka är det otroligt varmt och fuktigt – och ännu varmare lär det bli.