Från en värld till en annan . . .

Tidigt i morse åkte sonen och jag med två andra familjer, en timme utanför Dhaka för att besöka ett barnhem. Det är ett rehabiliteringscenter för barn och ungdomar som är eller har varit drogberoende. Vi hade med oss två IKEA-lådor små-Lego och kanelbullar till barnen. Våra sammanlagt fem pojkar fick i uppgift att introducera Lego och visa dem hur man lekte och kunde använda denna universalleksak. Ca 30 pojkar i åldern 6 - 10 år delades upp i två grupper och fick för första gången försöka förstå hur dessa plastbitar skulle kunna sättas ihop och bli något. Det blev spännande möten och de höll på länge. Trots att ingen pratade samma spåk, fick de ändå kontakt och kunde samarbeta. Efter ett tag blev några av pojkarna rastlösa och ville ut och spela boll, vilket halva gänget gjorde efter en timme. Det intressanta var dock hur snabbt vissa av pojkarna fattade hur Lego fungerar, medan vissa andra inte alls såg möjligheterna eller potentialen i dessa klossar.

På centret fanns både unga gatubarn och äldre ungdomar. De hade tunga livshistorier med droger från 5-6 årsåldern, trafficking, våld, föräldralöshet, övergrepp och övergivenhet. De rymde från hemmet då och då men kom oftast tillbaka när de behövde en plats att vila och äta upp sig på. Centret drivs av en 74-årig amerikan, som tyvärr inte sett till att någon tar över efter honom, utan vi åkte därifrån med frågan hur det skall gå för ett center som detta. Ofta är det starka och motiverad individer som tar initiativ och håller igång liknande projekt, men det finns ingen hållbarhet, vilket är otroligt olyckligt.

Dottern, å andra sidan, har spenderat dagen med att göra sig snygg(are) inför årets stora gymnasiefest - Prom. Det har förberetts i månader och äntligen kom då kvällen. Uppklädd och fin åkte hon iväg med fyra tjejkompisar, till stadens finaste hotell för att sedan dra vidare till den än mer åtråvärda efterfesten. Däremellan skall de hem och byta om . . .
Söte R kör dem hela kvällen och natten, de skall sova här allihop, så jag är nattvakt ikväll. 

Bråda tider

Det är alltid lika mycket att göra i maj månad, oavsett var man bor, tror jag.

Det är många aktiviteter som satts igång kring barnmorskorna, bland annat har vi firat den internationellla barnmorskedagen den 5 maj med en march i centrala Dhaka. Det har också varit en stor internationell konferens kring mödradödlighet och jag har mer eller mindre varit inlåst på flådiga hotellet med en massa forskare och läkare i fem dagar. Därefter hade vi en två dagars workshop med hit resta kollegor för att diskutera vidare.

Nu är det tyngsta över och jag kan börja tänka framåt.

Utanför klubben har det kommit fyra gatuhundsvalpar. Både barnens skola som grannar är engagerade i dessa sötingar och diskuterar om de skall komma till någons hem eller om de skall steriliseras och vaccineras för att fortsatt leva på gatan. I mitt hyreskontrakt står det tydligt att vi inte får ha husdjur (undantag för inflygande kackerlackor, geckos och myror då), vilket jag är otroligt tacksam över.

Dottern skall ha avslutningsfest nästa helg och klänning- och frisyrval pågår. Det kommer att bli en lång kväll för henne med för- och efterfest och övernattning av en massa tjejer. Kul!