God fortsättning . . .

Genom att få fantastisk besök av en kär gammal vän och hennes två barn, har julen blivit den bästa tänkbara. Familjen anlände på julafton och efter en liten sovpaus (de flög från Paris) så begav vi oss ut på stan och njöt av den godaste middagen Vientiane hade att erbjuda - stark mat från regionen - så långt från Svensk julmat man överhuvudtaget kan komma!Vi hann knappt packa upp paket utan njöt av varandras sällskap! Jag fick fantastiskt fransk ost som julklapp! 

Vi har därefter utforskat Vientiane tillsammans, tittat på tempel, gått på marknader, åkt tuk-tuk men också vilat och hängt på fina hotellet, just bedvid mitt hus. Vi har fått skön massage allihopa, stora som små, och vi har alldeles fantastiskt vackra naglar nuförtiden!

I helgen åkte vi med bil ca 1,5 timme utanför stan och har bott oerhört enkelt i en otroligt fin djungel, just vid en av floderna som ansluter till Mekong. Den sista halvtimmen innan vi kom fram till lodgen fick vi åka flodbåt, vilket var sagolikt vackert och otroligt stillsamt. Väl på plats togs vi emot av en gammal svensk herre som bott utomlands i hela sitt liv, och nu köpt stället och håller på att göra en Eco-lodge av det med små bungalows och fantastiskt god mat. Mannen i fråga är specialist på asiatisk mat och har matlagsningskurser för intresserade. Vi nöjde oss med djungeltrekking och att ligga i hängmattan . . .

Det har blivit kallt och alla klagar dessa dagar. På nätterna kryper det ner till ca 10 grader, men så fort solen tittar fram går temperaturen upp till ca 20 grader och livet är skönt igen. Det passar mig, men man säger här att det är ovanligt kallt och ovanligt länge som kylan håller i sig. Det kommer bli varmt nog vad det lider.

Nu förbereder vi oss för nyårsafton - inga planer, ännu . . . men fest skall det bli!

Gott Nytt År!

Husbestyr

I lägenheten finns en sprillans ny tvättmaskin, vilket är underbart. Jag tycker om att tvätta själv, så inte mig emot. När jag sedan skulle bekanta mig med maskinen, insåg jag att det finns ingen temperaturknapp, all tvätt tvättas i kallt vatten. Det finns fler program att välja på - man kan tvätta i 20 minuter till flera timmar, med olika nivå vattenmängd men vattner förbli kallt.

Detta känns inte så fräscht så nu har jag utvecklat ett system där jag helt enkelt kokar upp vatten i kastrull och vattenkokare och häller på den smutsiga tvätten och låter det dra med tvättmedlet. Sedan sätter jag på maskinen och allt är som vanligt. Känns lite gammaldags, men nöden har ingen lag. I stan har jag kollat in alla tänkbara tvättmaskiner från olika märken, och ingen har temperaturreglage, all tvätt tvättas därmed med kallt vatten och gissningsvis massor av tvättmedel. Hmm . . .

Så fort jag glömmer mat i köket eller någonannan stans kommer myrorna. Små, röda myror som kryper överallt - i müslin, nötterna eller vad jag nu haft framme. Därmed åker allt direkt in i tätslutande plastpåsar eller i kylen, dit ingen myra klarar leva. Jag känner igen detta från Dhaka, därtill kom fukten som jag slipper här. Allt blev mögligt på en dag, så är det inte här ännu. Annars är jag tacksamt befriat från husdjur förutom söta gecko's som jag mer eller mindre anser tillhör husen i sig, de gör nytta genom att de äter allt småkryp som eventuellt finns. Och så låter de lite gulligt - som grodor. 

Trafiken . . .

. . . är ett återkommande kapitel oavsett var jag bor, verkar det som.

För ca fem år sedan var gatorna i Laos i princip tomma från trafik. Det fanns enstaka bilar, lite motorcyklar, cyklister och tuk-tuks, hundar och männskor. Därefter har det tydligen boomat totalt. Det är massor av bilar överallt, stora, biffiga jeepar och pickup's i kombination med små citybilar som kränger sig fram. Motorcyklarna har också ökat, cyklisterna och tuk-tuk har minskat. Problemet är att det inte behövs ett regelrätt körkort så alla kör som nybörjare och det är totalt omöjligt att läsa av trafiken och hur folk förväntas bete sig. Jag har övningskört med äldste sonen och känner igen reaktionerna och stilen, skillnaden är att han utvecklades till en skicklig bilförare, vilket knappast är läget här.

Ingen bil är äldre än fem år, de flesta är sprillans nya och fina. Det finns en orimlig mängd pick-up's, vilket faschinerat mig och i helgen fick jag svaret av väl insatta och underbara skåningar - de är registrerade som arbetsfordon och man betalar bara halv skatt jämfört med vanliga bilar. De är stora och drar massor av bensin/diesel, så det är lite ologiskt. Följden är att det sker massor av olyckor och bara igår såg jag tre motorcykelolyckor längs med vägen. Till det hela kommer en stor alkoholkonsumtion och fyllekörning. Utanför mitt hus kränger vägen i en sväng och otaliga gånger har jag hört ffa motorcyklar köra omkull på sena kvällarna . . . singelolyckor.
Jag har sett barn framföra motorcyklar, alldeles för unga för att alls sitta på ett fordon, än mindre framföra det. Familjer på upp till fem personer trängs på en motorcykel och spädbarnen hänger på mammornas magar i påsår. Glöm hjälmar.

Konsekvensen av att ingen kan köra är tack och lov att alla kör sakta, även om det inte är en garanti för något som helst. Men det går inte fort. Fortfarande går det inte att jämföra med trafiken i Dhaka på långa vägar, jag har inte suttit i en bilkö värd namnet ännu, men fortsätter utvecklingen som nu så finns det onekligen en stor risk för det.

Apropå alkohol, så är öl billigare än vatten i Laos och missbruk är ett stort problem, både hos män och kvinnor. Det ger också en förklaring till det omfattande kareoke-sjungandet som hela tiden pågår, man släpper helt enkelt på spärrarna. Starkölen Beerlao ägs till 51% (!) av Carlsberg och smakar riktigt gott, och finns precis överallt. 

Frukost

Det är en underbar mix av postkollonial och laotisk arkitektur som jag möter både i Vientiane och utanför stan. Små bostadshus med snickarglädje, nivåskillnader och söta trädgårdar. Det byggs överallt, enstaka hus är lite överflådiga, men de flesta betonar ödmjukhet och känsla för kultur och det lokala sammanhanget. Fint.

Just nu är det långhelg, vi är lediga även på måndag, då det är Laos nationaldag. Egentligen skulle några kompisar och jag åkte till Bangkok över helgen för att handla och komma härifrån en stund. Vi hade tänkt ta nattåget från andra sidan floden och för att vakna upp i Bangkok morgonen därpå för det facila priset av 150 kronor. Men våra visum är inte klara och ingen av oss vågade åka ut utan att vara säkra på att komma in igen och dessutom börjar det bli riktigt oroligt i Bangkok.

Hemvändande anser att det är bäst att stanna här tills vidare efter vad de sett på gatorna och hört i stan. Helt ok för mig då jag kan njuta av ännu en god, fransk frukost på Le Banneton, favorit-frukost-stället! Godmorgon! 

Kittligt

I veckan har jag varit på ännu ett seminarium kring alla aktiviteter som pågått under året och kommer att planeras kring barnmorskeutvecklingen. Det diskuteras och pratas i massor, alla involverade vrider och vänder på problemen och hur de bäst kan lösas, men jag börjar skönja ett grundproblem som inte är så lätt attåtgärda - grundskoleutbildningen.

Barnmorskestudenterna har inte tillräckligt med baskunskaper för att klara utbildningen och det är en utmaning då de internationella kriteriera är tydliga på den punken. Resultatet att det utbildas en profession som liknar barnmorskor men inte når upp till den internationella nivån. Det finns en barnmorskeutbildning som är acceptabel, men det jobbar vi inte aktivt med, vilket jag kommer att försöka initiera. Hellre satsa pengar och tid på något som håller än att lappa ihop något för en stund. Hållbar utveckling med nationellt ägarskap än blåslampa för stunden. Bistånd i ett nötskal.

Under seminariet bodde mina kollegor och jag på ett mycket enkelt hotel. Det såg rent och snyggt ut, men jag väcktes likväl av en invasion av myror i min säng mitt i natten. Jag fick trösta mig med att det inte var kackerlackor eller löss, men efter att ha klämt ihjäl och skakat av mig de flesta och flyttat ut sängen mitt på golvet kunder jag somna om. Trevligt sällskap - NOT!