Lyckan är gjord för Bangladesh, det finns hopp.
Bangladesh vann igår en viktig cricketmatch – mot England! En stor, stor seger för en nation som börjar tappa tålamodet med sina spelare. Matchen spelades i Chittagong och ögonvittne berättar att det såg så illa ut för landet att ca 5000 åskådare valde att gå hem och strunta i slutet. De gjorde dessvärre ett stort misstag och missade hela kalaset. Likaså hade en kollega en fest i gårkväll och de valde att avsluta festen i förtid eftersom risken fanns att Bangladesh skulle förlora och då visste man inte hur situationen på gatorna skulle se ut, det värsta befarades. De var rädda för allt från gatubråk och bilbränder till regelrätta upplopp. Tack och lov vände lyckan och istället infann sig en gränslös glädje som många så väl behövde. Kollegan verkade nöjd trots den förkortade festen.
Idag fem timmars körning på förvånansvärt fina vägar. Eftersom vi åkte på en lördag, är det mindre trafik, vilket jag uppskattar. Dock ligger det bussar och lastbilar i dikena till höger och vänster, varje dag står det i tidningen om trafikolyckor.
Det var fantastiskt att komma ut ur Dhaka. Luften kändes renare för varje mil och de gröna risfälten sträckte sig alltmer utöver landskapet. Det är otroligt vackert. Vi gjorde ett stopp vid en västerländsk liknande vägkrog och tog lite sockerkaka och en cola. Så klart med massor av åskådare vart man är går.
Sylhet ligger i nordöstra hörnet av Bangladesh, omgiven av bergstrakter med tropisk skog och de kända teplantagerna. Det odlas massor av te och när vi idag blev bjuda på en kopp, så kändes omedelbart skillnaden från vad jag tidigare druckit. Det är en boomande stad men en halv miljon invånare. En av anledningarna att staden växer och frodas är den starka kontakten med landsfolk boendes i England som ofta återkommer hit, många av dem har sommarhus här. Det finns till och med en direkt flyglinje mellan Sylhet och London. Denna gång hinner jag knappt se någonting, men kommer helt klart att återvända.
Vi är många som med bestörtning följer händelserna i andra delar av Asien och påminns om det ständiga hotet av jordbävning som ligger här också. Det är en svår konstrast mellan att leva och må bra i vardagen och ändå känna sig beredd på att något kan hända. I gårkväll blåste det upp till någon form av storm. Inom loppet av tio minuter hade affischer och skyltar rivits ner av vinden, fönster skakade, massor av blixtar och jag ringde till sist hem barnen. Stormen varade i två timmar och försvann lika snabbt som den kom, lämnade efter sig en ännu rörigare och smutsigare stad än tidigare.
Sonen har fått lite skjortor uppsydda i Dhaka. Han blev uppskattad av såväl skräddare som personal i butiken och de kallar honom numera Harry Potter. Nya skjortor är visst på gång - mjuka, snygga bomullsskjortor i allehanda färger och ränder.
En två-veckors introduktionskurs i organisationen känns inte helt fel just nu. Landade i ett iskallt NY, men med ren och frisk luft. Det kändes gudomligt. Fick rusa ut på stan för att köpa mössa och vantar, men hade tack och lov en varm kappa med mig. Har spenderat största delen av dagen med att strosa runt på Museum of Modern Art, njutit av allt vackert och spektakulärt.
Jag är trött och jetlaggad men glad! I morgon börjar veckan med föreläsning om organisaton, ekonomi, budgetplanering, upphandling och en himla massa annat. Det blir en intensiv men också mycket intressant kurs. Många andra som ingår i samma program (som trainee ungefär) har kommit in från hela världen för att delta och det skall bli urkul att träffa och lära dem att känna. Vi kommer nog att ha en del att diskutera och ventilera med varandra om, vilket också är en del av syftet med kursen.
