Tre dagars firande . . .

Det började en dag i förväg med en söt kollega som hade bakat en morotskaka i tron att det var rätt dag. Den goda kakan avnjöts ändå och de flesta på kontoret fick sig en smakbit.

Själva födelsedagen var intensiv. På morgonen ett möte mellan givarländer med massor av spännande och lärorik information och presentationer. Därefter en snabb lunch på Pizza Hut och rusning till nästa möte med barnmorskeförbundet. På kvällen middag med skandinaviska parlametariker som är på studieresa i Bangladesh och som firade mig tillsammans med andra FN-kollegor. Jag hann just få en födelsedagskram av barnen - den bästa presenten av dem alla!

Jag hade tänkt bjuda alla på kontoret på en cheesecake från Amerikanska Klubben, men det hanns inte med på själva födelsedagen. Dagen efter blev det först rundvisning på landets största sjukhus med våra gäster, sedan kaffe på kontoret med den smaskiga kakan. Det är mycket varierande på kontoret hur födelsedagarna firas, men jag vidhåller traditionen av tårtbjudning från förra arbetsplatsen och det verkar vara mycket uppskattat!

Nu är det helg, jag sitter ute i solen på klubben och njuter av att gå igenom alla gratulationer på mailen, Facebook, SMS och kort - och inser med tacksamhet och ödmjukhet vilken lyckligt lottad kvinna jag är. Tack till er alla!

Brrr . . .

Det har inte varit så kallt i Bangladesh på 60 år, och därmed inte under Bangladesh tid eftersom landet innan dess var Östpakistan (1971), så egenligen är detta den kallaste vintern i landets historia! Vi vaknar med yttertemperatur kring 8 grader, vilket i våra skandinaviska öron låter helt ok, men utan värme i husen och en hög luftfuktighet blir det fruktansvärt kallt. För att inte tala om alla dessa familjer, barn och vuxna som bor i slumområden, under presenningar, i skjul, på gatan och ingenstans - det är en tung tanke. I vissa delar av landet rapporteras det om 3 grader och regeringen satsar för fullt på att dela ut filtar och täcken överallt. Sjukhusen är fulla av barn och äldre som blivit sjuka eller har för låg temperatur, människor dör i kylan.
I tidningarna står det om risskörden som blir påverkad av kylan och i takt med det protesterar man allt mer mot det stigande olje/bensin priset med strejker och bojkotter. Det är tuffa tider med andra ord och som vanligt drabbas den lilla människan hårdast. Priser på mat och husrum börjar stiga märkbart och en del börjar flytta runt för att minska deras hyreskostnader, ofta lurade och i händerna på mark- och husägare.

Om ett år är det val och redan nu pratas det om kommande strejker och maktpositioneringar av de två partierna. På väg till jobbet häromdagen blev jobb-bussen stoppad av en lugn och icke-väldsam demonstration av lärare som krävde högre lön och status, där över 100 000 kvinnor och män deltog. Det tog en timme att komma igenom horden av människor som alla gick invirade i sjalar, handdukar och täcken mot kylan samtidigt som de demonstrerade. Tack och lov verkade de fått igenom sina krav och det hela var värt mödan - denna yrkesgrupp är ju framtiden för landet!