Angkor Wat

Jag har fått förmånen att se en hel del av världen, men aldrig i min vildaste fantasti tänkt mig något som Angkor Wat. Min vännina och jag satt i en bil med air-con, på väg ut från Siem Rep mot templen. Hon var påläst, men inte jag. Vi hade planerat helgen i Kambodja sedan månader, men jag hade lite nonchalant inte funderat så mycket utan tänkte att det ordnar sig nog när jag kommer dit och lyssnat med ett halvt öra när vänninan berättade om vår destination. När vi kommer till ingången betalar vi dagspass och guiden som är med oss i bilen börjar berätta. Det är fantastisk grönt och vackert kring oss och alléer som tornar upp åt olika håll. Sedan står jag inför faktum - och blir helt tagen. Mållös.

I nio timmar körs, vandrar och klättrar vi runt på fyra av den 3 000 tempel som finns på detta gigantiska område på 400 kvadratkilometer. Som byggdes för över tusen år sedan, mellan år 900 och 1500!! Det är så imponerande, så storartat och så fantastiskt. Jag har nog aldrig känt sådan ödmjukhet inför tiden och mänsklighetens historia som när jag stod inför det första templet, Bayon. Angkor Wat självt var av dignitär storlek och det tar dagar innan man förstår vidden av byggnaderna och innehållet.

Hela området med alla tempel står sedan länge på UNESCO's Världsarvslista och med all rätt.
Jag är inte på långa vägar klar med Angkor Wat och Siem Rep, som för övrigt var en otroligt trevlig stad med ca 300 000 invånare och över 2 miljoner turister varje år. Men den hade charm och mycket trevligt att bjuda på. Jag skall tillbaka igen. 

Andar och andra väsen

Laos är onekligen ett spirituellt land. Det vimlar av andar överallt och det gäller att se upp. När vi körde till Svannakhet sist, en sju timmars lång resa, möttes jag av en mycket trött chaufför dagen därpå. Han hade inte sovit under hela natten och ville byta rum, vilket han försökte redan under natten. Han berättade att när han fått sitt rum tilldelat sig på kvällen (just brevid mitt rum) hade han upptäckt en stol som stod i duschen. Han fick genast för sig att det fanns andar i badrummet och blev rädd, och kunde därför inte sova en blund. Receptionen hade stängt så han kunde inte byta rum. Dagen därpå fick han då ett nytt rum, utan en stol i duschen och kunde sova hela den natten. Likadana historier hör jag varje dag, och det kan gälla precis vad som helst.

Vi hade ett möte om mödradödlighet i förra veckan. Där fick jag veta att i vissa etniska grupper (oftast långt uppe i bergen, med sitt eget språk och traditioner) är tvillinggraviditeter ett dåligt omen och medför dåliga andar som drabbar hela byn. Kvinnor dör till följd av att de inte får hjälp under sin gravidiet (om det upptäcks att hon bär tvillingar) eller under förlossningen. En katastrofal situation. En annan tradition är att fylla hus och hem med rök efter förlossningen för att skrämma bort dåliga andar, vilket medför att de nyförlösta kvinnor och barn blir rökskadade och ibland dör.

Tänk om man kan behålla och förstärka de ofarliga och positiva traditionerna och ta bort de skadliga och dåliga.

BKK

Två veckor in på Gudsonens besök, kom då E. Det var helt fantastiskt att ta emot honom och de två 1,92 cm höga unga männen intog Vientiane med storm. På jobbet kunde mina kollegor inte stirra sig mätta på dessa gängliga 17-åringar och ute på stan vände folk på huvudet för att verkligen förstå hur långa de var jämfört med många andra här. Killarna själva fick var sin cykel att bemästra och har varje dag forsatte de med sina utflykter och restaurang besök i vanlig ordning. De har haft superkul! Båda två vill komma tillbaka, vilket man får se som ett gott betyg!

I fredags tog vi nattåget från andra sidan Mekong-floden, på den thailänska sidan. Vi blev upphämtade av en enkel buss som såg till att vi kom till stationen. Tåget avgick vid 19-tiden, man kom med beställning på mat (stekt ris med grönsaker, den säkraste maten på dylika menyer) och bäddade till våra hytter med rena lakan och täcke. Pojkarna fick dela på en hytt och jag bodde själv i hytten brevid. Vi hade luftkonditionering i en annars mycket spartansk miljö, men rent och välhållet à la tågkupé på 70-talet. Killarna hittade till restaurangvagnen och fulla medresenärer som redan var på plats, där de satt och höll sällskap tills de stängde vid 22-tiden. Vi vaggades till sömns av tåget som rullade i lagom lunk genom Thailand.  Klockan 6 på morgonen var vi framme i Bangkok och vi tog en taxi till hotellet där vi njöt av den godaste fruskosten på länge! Det var en häftig tur och att åka nattåg var hur härligt som helst. Som förr i tiden . . . dunk, dunk, dunk.

Det var första gången W var i Bangkok, så vi gjorde den obligatoriska båtturen på floden, gick på en enorm marknad och efter middagen skulle killarna göra Bangkok-by-night. Tack och lov kom de inte så långt, utan var utmattade vid 22-tiden då det var dags att lägga sig. Tack för det! I morse sattes de båda på planet till Stockholm, jag for tillbaka till Vientiane och en ny arbetsvecka som väntar. Life is good!