Gott Nytt År!

God Jul!

Veckan är slut, och därmed också terminen. Det blev intensiva veckor här mot jul, precis som det brukar vara. Dock syns knappt ett spår av jul eller julfriande (förutom Luciatåget såklart) ute bland folk eller i butikerna utan vardagen pågår som vanligt. Några tappra försök görs här och där, men inget som ger någon som helst känsla för jul. 10% av befolkningen är kristna, men de verkar åka ut till sina byar och fira där.

Till sist kom då äntligen våra efterlängtade vänner och med dem en massa roliga äventyr och utflykter. Barnen hade lov och jag tog några dagars ledigt, så vi begav oss ut på båttur, fabriksbesök och lite runtvandringar allihop. Det blev många dagar där barnen och jag återigen fick uppleva Bangaldesh med svenska ögon, och det är rätt nyttigt av och till.

Vi besökte en välgörenhetsorganisation som ger kvinnor arbete med att tillverka olika föremål av jute, ett spännande material och något de har rikligt av i landet. Sedan åkte vi ut på floden och tittade på ett gammalt gods som numera var ett universitet, ett båtvarv och till sist i en vävfabrik. Det gav onekligen en tankeställare till både stora och små när vi såg förhållanden som folk levde och arbetade under.
Utanför Dhaka är naturen otroligt vacker, och vi njöt av stillheten på landsbygden.

Barnen och jag visade våra vänner de olika restaurangalternativen som trots allt finns - Sushi i Dhaka är möjligt!

Till sist drog jag med dem alla till, för min del, årets stora begivenhet. 120 nya barnmorskor examinerades och firades med pompa och ståt i veckan. Ministrar och andra betydande personer var inbjudna och det blev en otroligt bra tillställning. Vi hade förberett och jobbat massor i veckor och till min stora glädje klaffade allt.

Landet har nu 180 barnmorskor - ännu en milstolpe! Förhoppningsvis har 3 000 barnmorskor utbildats till 2015 - ett åtagande som premiärministern gjort och som jag hoppas kan uppfyllas.
Mina kollegor fick för första gången träffa barnen - de har tjatat länge. Jag vet att likheterna och olikheterna nu kommer att diskuteras ett bra tag framöver, men det ser jag framemot. En kollega skall gifta bort sin dotter i januari och vi är alla dit bjudna.
Till examinationen hade jag köpt en snygg sari, vilket uppskattades enormt. Både barnmorskor och kollegor blev helt exalterade när de såg att jag ansträngt mig, vilket är kul!

Till sist vill jag önska er alla en riktigt GOD JUL och allt gott för 2012! 

Segerdag

Plötsligt händer det. Jag går längs med gatan, på väg hem de två kvarteren mot huset från klubben. Och vad kommer traskandes . . . ja, ni ser själva. Bilarna kör om som om allt är normalt, lite folk stirrar men inte lika mycket som vanligt. Ja, inte vet jag. Notera killens öronvärmare. Det är kallt i Bangladehs om du frågar mannen på gatan, mycket kallt, och många har på sig mössor, vantar och jackor.

Det är en stor dag i Bangladesh idag. Det unga landet firar 40 år, Victory Day.

Den 16 december 1971 vann frihetskämparna, med Indiens hjälp, över den Pakistanska armén. Öst Pakistan blev självständigt för att därefter heta Bangladesh. Det sägs att upp till 3 miljoner människor dödades under det 9 månader långa inbördeskriget. Bara två dagar innan segern masslaktades hundratals intellektuella, vilket påverkade landet oerhört. 8-10 miljoner flydde landet, främst till Indien.
Det har förberets i flera veckor och idag eskalerade det. Folk har fest, Bangladesh flaga viftar över allt och det är ett himla liv.

Ljuset i mörkret

Förra året var jag bortrest, så i år passade jag på att gå på samtliga två Luciafriande i Dhaka. Första kvällen gick av stapeln på Nordic Club, med ett underbart Luciatåg bestående av små och stora tärnor, tomtar och nissar. Sakta gled, de sjungades den traditionella sången, längs med poolkanten och vi höll alla andan av minnen och associationer. Klubben bjöd på torra lussebullar som ändå satt gott och något som påminde om glögg.
Några kvällar senare hade den Svenska Ambassadören ett mer officiellt Lussefirande med inbjudna gäster från alla jordens hörn. Återigen fick vi njuta av sång och Luciatåg. Denna gång bjöds det på härlig svenska pepparkakor och stark glögg.

Det har varit intensiva dagar både hemma och på arbetet. Det är årsslut och med det rapporter och aktiviteter som skall avslutas. Alla konto stängs och papperna måste vara inne för att kunna processas innan det nya året. Dessutom examineras andra kullen barnmorskor nästa vecka och det är stora förberedelser kring det. Tal skall skrivas och presentation fixas. Kul men intensivt.

Barnen och jag fick dessutom ett mycket välkommet besök av barnens faster H. Det kändes otroligt roligt att visa henne vår vardag och tillvaro här i Dhaka och vi fick underbara dagar tillsammans. Hon är det första privata besöket vi fått, och plötsligt kunde jag se hur vi hade det ur mina "svenska" ögon igen. Det är faschinerande hur lätt vi anpassat oss och inte reflekterar över saker som första tiden tog oss med storm och starka intryck. Gissningsvis finns det ett syfte bakom förmågan, för att kunna anpassa sig efter rådande omständigheter, men konstrasterna framträder tydligt igen när en fläkt av Sverige kommer in i huset.

Om några dagar blir det om än mer intensivt då en mycket kär familj gör sitt intåg. De kommer att få åka  på utflykter och äventyr, samtidigt som vi får njuta av dem hemma i vår lilla värld och på klubben. Vi längtar efter att se dem här!
Barnen hade terminsavslut igår och dottern drog på fest halva natten och sonen hängde hos kompisar. Dhaka töms alltmer på familjer som åker hem eller till andra länder under helgerna och återstår gör vi som arbetar eller får besök.
Vår underbara Moster A har avslutat sitt jobb här i Dhaka och drar nu vidare till Schweiz. Vi kommer att sakna henne ofantligt. Vi kom samtidigt i augusti 2010 och har delat allt från bostads- och bilbekymmer till jordbävningar och generaltrejker ihop. Det är en helt fantastiskt ung kvinna som kommer att gå långt inom sitt arbetsfält. Ännu en god anledning att åka till Alplandet framöver.

Snart är det slut på detta året, det har gått fort, men jag hinner skriva en gång till innan helgerna gör sitt intåg. Solen stiger fortfarnde upp kl 06 på morgonen och går ner vid 18 - värmen ligger på ca 20 grader och livet är gott! 

En glimt av Delhi!

Det blev otroligt intensiva dagar men tyvärr hann jag inte se mycket av staden. Däremot kommer jag mer än gärna tillbaka, Delhi gav helt klart mersmak.

Jag har varit på fem dagars workshop med barnmorskor inom regionen, dvs utvalda länder där barnmorskeutveckling pågår. Vi har delat erfarenheter och utmaningar med varandra och jobbat ihop olika handlingsplaner på hur vi går vidare. Länderna skiljer sig åt i hur långt de kommit med sin barnmorskekår och det behövs ett enormt stöd inom regionen i hur man jobbar framåt. Vi har mycket gemensamt, men också mycket som skiljer oss åt, så vi behöver någon form av konsensus i hur barnmorskor utbildas och arbetar. Ett spännande arbete.

Konferensen var på samma hotell som vi bodde, ett något bedagat hotell, stor som en koloss, med mina vänner kackerlackorna springandes lite varstans. Även på den nybyggda stora flygplatsen i Delhi sprang dessa vidriga insekter runt på de vackra stengolven. Inte en människa reagerar och jag blir bara illamående.

Maten på hotellet var inte särskilt spännande så veckan räddades av en restaurang i hotellet som hade gott kaffe. Två av kvällarna tog min underbara kollega K, ut oss för att shoppa och äta lite annan mat, och det blev helt två fantastiska kvällar. 

Alla frågar efter shopping i Delhi, och jag kan förstå varför. Man behöver en rejäl plånbok, en smort munläder och stor portion tålamod för att kunna göra briljanta affärer här. Tyvärr är jag inte begåvad med något av detta, så det blev några mindre inköp för min del. Dock var det spännande och ett nöje i sig att följa andras förhandlingstekniker och framfart!