Roma

När jag sitter på flyget från Dubai till Rom, visar det sig att den unga flygstewarden är otroligt flygrädd. Jag har plats vid nödutgången, och han mitt emot. Då det är dags att gå in för landning tittar han sig nervöst omkring, är orolig och såklart börjar jag prata med honom. Det är en ung kille i 25-30-årsåldern som har jobbat några månader i luften, men har allt svårare för att klara just landningarna. Vi landade väl, han kunde slappna av och andas ut, men rollerna kändes onekligen lite ombytta. 

Alla världens gynekologer, obstetriker och några barnmorskor samlades till denna stora kongress som går av stapeln var tredje år. Sist var i Kapstaden, där jag också fick möjlighet att delta. Jag åkte tillsammans med en liten delegation från Bangladesh, höll presentation och stöttade mina delegater att också presentera plus en massa annat roligt. All ny kunskap och forskning presenterades och det händer mycket inom både gynekologi, obstetrik och att få ner mödradödligheten. Det var återigen sidomöten, sessioner, middagar och många härliga träffar av både nya och gamla bekanta (ffa från Sverige) och mot slutet av veckan stöp jag i säng. 

Det var fem år sedan jag var i Rom sist, och det kändes fantastiskt att igen få promenera omkring på kvällarna, ta en kaffe vid lokala trattorian och bara njuta av den underbara maten. 

Väl hemma i Dhaka, möttes jag av en strålande dotter som vunnit volleyboll-turneringen i Nepal, sonen som gjort ett fantastiskt matteprov och vår söta, goa gäst som började packa för hemfärd. 

Idag blev vi åter tre i hushållet, och efter volleybollen är det nu tennis som gäller - båda två spelar med i skollaget. 

Jodå, maten är god i Dhaka också!