torsdag 29 september 2011

Nepal



Jag reste från ett fullständigt platt, till ett otroligt bergigt land. Tidigare har har inte funderat över hur platt Bangladesh är, men när jag såg bergen i Nepal från planet, märkte jag hur jag har saknat den varierande naturen, bergen och skogarna. Under veckan har jag bott hos en kollega just utanför Kathmandu och luften var underbar - klar och frisk. Hon bodde i ett hus med en fantastisk utsikt över bergen och med risodlingar nedanför slänten. Väl inne i Kathmandu var luften inte fullt lika frisk, även om vi inte kommer upp i Dhaka-nivå. Trafiken var tung även här, men återigen ligger de i lä jämfört med Dhaka.
Det regnade varje dag och gator och gångar var leriga och otroligt kladdiga. Mina stövlar borde varit med i packningen. Folk vadade omkring i flip flops och tunna skor i lervällingen.

Anledningen till resan var en regional workshop kring obstetrisk fistula. Detta är något vi bara läser om i västvärlden men är i utvecklningsländerna otroligt vanligt och ett symtom på att kvinnor inte får kvalificerad hjälp vid förlossningen - alltså att hälsosystemen inte fungerar.

Om en förlossning blir långdragen kan skador i vävnaden uppstå mot urinröret och/eller ändtarmen pga trycket från barnets huvud, och kvinnan läcker efter förlossningen urin och/eller avföring genom de små kanaler som uppstår mot slidan. Kvinnorna lever med konstant läckage och med en kraftig odör som följd. Oftast dör barnet vid förlossningen och hon blir utesluten ur familjen pga stanken kring henne. Jag har träffat kvinnor som lever isolerat utanför byarna och är hänvisade till lador och stall med kossor och getter eftersom familjerna inte vill ha dem längre. Det är oftast mycket unga kvinnor som drabbas eftersom de gifts bort och blir gravida alldeles för tidigt, de lever i sin misär och på allmosor tills de dör. I bästa fall finns det någon som vet vad det handlar om och kan se till att de får hjälp med en relativt enkel operation. Dock finns det få gynekologer som har kunskap att operera fistula och det är just det 
workshoppen handlade om. 

Det kom kollegor från flera länder i regionen som arbetar och delar erfarenheter kring fistula. I ett av länderna fanns det inte ens ett namn för fistula, och i ett annat fanns det bara två gynekologer där fistula inte är proriterat. I Bangladesh finns det hjälp att få, men svårigheterna är att hitta dessa undangömda kvinnor som ingen vill veta av. Det psykologiska aspekten av att förlora ett barn, bli utesluten ur familjen och leva undangömd och illaluktande under resten av livet pratas det tyvärr för lite om. Barnmorskor spelar självfallet en stor roll i förebyggandet av fistula och att identifiera de kvinnor som redan är skadade, så därför sitter olika professioner nu vid samma bord och diskuterar hur vi kan jobba ihop kring detta. Programmet handlade om förebyggande arbete, behandling och återintegrering i samhället för dessa tysta och skambelagda kvinnor. Det var säkert likadant hos oss för många hundra år sedan. 

Nästa gång jag kommer till Nepal vill jag upp i bergen och vandra. 



2 kommentarer:

  1. Intressant och sorgset att tänka tanken hur dessa kvinnor har det, detta och mycket annat. Undrar vad landets politiker kan göra för sjukvård och kvinnors möjlighet till vård? Lång väg kvar.
    Förstår verkligen att du vill tillbaka till Nepal. Fantastiskt att få vandra och se mera. Kram MUT

    SvaraRadera
  2. Man blir gråtfärdig. Du har ett viktigt arbete.

    SvaraRadera