To whom it may concern

Det är ren lyx och en fantastisk boost att sitta med en egen lärare varje dag, i fem dagar och bara prata engelska. Det har gått otroligt bra, huvudet känns som en torktumlare och orden bara flyger omkring, huller om buller. En spännande process som förhoppningsvis slutar med någon form av struktur och igenkännande när det väl blir dags. Vi har lekt med ord och fraser, letat i lexikon och bara ångat på bland olika texter. Det känns otroligt stimulerande och utvecklande. Jag flyger.

Ännu ett avsked i kväll. Och inte vilket avsked som helst. Utan ett av de viktiga. Svårt eftersom det känns tungt och jag inte riktigt kunde göra det som jag egentligen ville. Jag vet att hon vet, men jag hade velat så mycket mer. Jag hade velat ge henne något, en känsla, en bekräftelse, något varaktigt så hon förstod hur viktig hon är för mig.

Avsked är inte min starka sida. Dels är jag fullständigt övertygad om att vi ses om en stund igen, dels känns det fysiskt obehagligt och något som jag helst vill undvika. Säkrast att inte gå in i det alls då. Konstigt nog kommer smärtan ändå, något jag inte vill. Hoppas hon förstår.