God Jul!

God Jul och allt gott inför 2013 - ett spännande år ligger framför oss . . . !

Torekov december 2012

Kan inte . . .

. . . låta bli! ;-)

Dagens utflykt

Jodå, det blev en liten utflykt idag. Hyrde en bil med chaufför, som körde mig till dels staden Ubud, dels till risodlingarna - men han passade minsann också på att stanna vid en batik-affär och en silvedsmed i hopp om att jag skulle handla något. Jag blir alltid lite tvär när jag känner att min plånbok (som är tom) leder framåt, så det blev inga inköp alls. Jag hade inte ens kredtikortet med (kände på mig att det skulle bli såhär) så det fanns helt enkelt inga möjligheter! Tuff luck.

Ubud var otroligt trevligt! Återigen massor av affärer och små verksamheter med fokus på hantverk av allt man kan tänka sig. Kände igen en del varor som man också ser hemma i fin-butikerna och anar nog var inköparna fått inpiration och materialet ifrån. Affärerna tog aldrig riktigt slut och nästa gång kommer jag hit med tom resväska och en välfylld plånbok, helt klart.

Det riktiga vackra var risodlingarna. Tyvärr började det bli mörkt och världens oväder var på väg in, så jag hann inte se så mycket som jag velat. Naturen är sagolik och dramatisk på denna vulkanö. Vädret likaså - ena minuten fantastisk sol med blå himmel och 35 grader varmt, andra sekunden en dundrande åska med blixtar som inte ens Bangladesh kan matcha, fönster och dörrar skakar och regnet bara vräker ner. Plötsligt tar det slut och solen tittar fram igen . . .

I morgon går vi in i andra halvlek av kursen och det skall bli jättespännande. Har lite formulär att fylla i, en rapport att skriva och lite annat pyssel, men det blir bra. Vi är ca 30 deltagare från jordens alla hörn, med erfarenhet och kunskap kring allt från lantbruk till hälsovård, från välgörenhetsorganisationer till regeringstjänstemän. Det vi har gemensamt är att vi alla vill utveckla oss till "excellent managers" som någon skrev på sin introduktionslapp. Nu vet jag inte riktigt om vi kommer fullt så långt, men onekligen lämnar vi förmodligen kursen med ett betydligt stadigare grepp om ledarskap av diverse program och projekt.
Det raljerades ofta om att jag var "bossig" i mitt tidigare liv - nu har jag i alla fall en rimlig chans att bli det - på riktigt!!!

Bali

Två veckors intensivkurs i projekt- och program ledarskap - precis vad jag behöver just nu. Det är en suverän kurs och egentligen hinner jag inte annat, trots att den ligger på Bali. Dock kommer det en helg emellan och jag skall då försöka se lite av ön - staden Ubud och risodlingarna i alla fall. Hotellet ligger vid stranden, så på kvällen går jag ner och doppar fötterna i det varma vattnet - i havet - och tar en promenad längs med stranden.

På vägen hit stannade jag i Singapore ett dygn och blev riktigt härligt ompysslad! Det kändes så gott och jag är så tacksam och glad för att det blev av! Dessutom träffade jag överraskande på ett par gamla vänner som tidigare bott i Dhaka, och det blev ett kärt återseende.

Barnen är hemma i Dhaka igen efter en lyckad tennishelg i Mumbai med skollaget. Båda två hade spelat otroligt bra, och de är nu tillbaka nöjda och glada - för att åter ta vid med plugget där de slutade innan de for. Det drar ihop sig till skollov och lite paus, vilket blir skönt för dem.

Dottern klarade det viktiga testet i svenska, vilket möjliggör att hon nu, tillsammans med sitt IB-betyg, kan plugga på universitetet i Sverige och därmed har ett brett programutbud att välja på - vi är båda väldigt glada och lättade! Duktig tjej! 

Việt Nam

 

Det blev ett snabbt besök men Hanoi blir bättre och bättre för varje gång. Maten är fantastisk – historien faschinerande och utvecklingen onekligen imponerande. Vietnam är nu ett MIC-land (middle income country), vilket har både för- och nackdelar. Såklart är det en målsättning att ett land står för sig själv, men å andra sidan är det fortfarande på darriga ben som Vietnam tar små steg framåt med alltmindre hjälp utifrån. Det kommer att gå bra, men tar tid.

Det blev in kort vecka med seminarier och möten. Återigen hotelltillvaro, men det var inte det sämsta. Träffade en massa nya och supertrevliga kollegor, träff med nya ambassadören och hennes besättning, fick prata svenska och hade helt enkelt en bra vecka.

Då . . .

. . . hade vi just sålt huset på Resarö. Barnflickan M hade rensat, slängt och packat hela bohaget som sedan magasinerades hos Länkarna, medan jag gick omkring höggravid och hjälpte till. M och dottern skickades därefter ner till Skåne och vi andra checkade in på Berns Hotell i Stockholm.
Dagen efter, den 1 november för 16 år sedan, föddes då Erik på Karolinska Sjukhuset. Två dagar senare satt vi i bil ner till de väntande morföräldrarna i Skåne.

När jag tänker på det nu i efterhand var det helt galet alltihop och ett under att vi klarade det som väl som vi gjorde. Och om någon då hade förutspått att Erik skulle fira sin 16-årsdag på en vacker flod utanför Dhaka i Bangladesh, hade jag tyckt att hen hade varit om än galnare!

Erik har därefter, som tredje barnet, hängt med på otaliga resor, aktiviteter och möten (bl a satt jag och ammade honom under föreläsningarna på Lärarhögskolan) och är idag en otroligt flexibel och följsam tonåring. Vi firade hans stora dag ihop med våra vänner från Sverige, en båttur och avslutningsvis en brakmiddag på hans favoritrestaurang, indiska Khazana.


Vi har nu vinkat iväg vårt svenska besök, och glädjs åt alla fantastiska minnen, bilder och den goda osten som finns kvar. Det har varit roligt att få visa hur vi lever och en lite del av landet. "Visit Bangladesh before the turists come" säger man, och det har de verkligen gjort.

Dottern kämpar på med sina studier och gjorde ett test i svenska som, tillsammans med IB-betyget, ger henne inträde till de flesta universitetprogram i Sverige. För säkerhet skull gör hos också den amerikanska motsvarigheten till studentexamen, SAT, i hopp om att hon kanske får möjlighet att plugga "over there" en vacker dag (influerad av skolan såklart). Mamman är mer tveksam, men diskussionen fortsätter.

Själv är jag åter i Dhaka efter ett besök ute i landet i går. Tre timmar i bil på skumpig väg, därefter examination och inspektion av barnmorskeprogrammet, lite lunch och sedan fyra timmar i bil hem igen, på samma skumpiga väg. Alla Dhaka's invånare börjar samtidigt återvända till storstaden med enorma mängder bussar, lastbilar och tåg som är överfulla av människor som varit hemma och firas Eid. Nu är helgerna slut och vardagen börjar återkomma i storstaden.

Från Resarö till Dhaka, det är fortfarande ofattbart!

Tack till Emelie Thorburn för de fantastiska bilderna!

Dagen före dagen . . .

I morgon är det Eid igen, slakt-Eid.

Klockan 06.00 börjar man offra de kor, tjurar och getter som står uppradade utanför alla husen och garagen. Det har varit en febril kohandel under veckan, precis som förra året, och nu skall djuret vara köpt och klar för slakt i morgon.

Det är mängder med djur som slaktas/offras i morgon och när jag ställde frågan till en kollega vart alla dessa djur kom ifrån, fick jag svaret att många har smugglats in från Indien, där kor som bekant är heliga. I Bangladesh betalar man höga priser inför Eid och den blundande tullen skaffar sig gissningsvis ett stort klirr i den informella kassan.

En timme innan att nötkreaturna börjar offras, anländer vår kära kompisfamilj från Stockholm. Jag har försökt förbereda dem på blodbadet som väntar, och kommer självklart prata med dem igen när vi ses, men det är svårt att beskriva vad de kommer att möta när vi kör in från stora vägen till vårt område. Min tanke är att helt enkelt ta tjuren vid hornen (!) och på rickshaw åka runt och titta på ritualerna. Vi får se hur de känner sig och vad de är redo för efter en nattflygning och mötet med flygplatsen vid ankomst.

Det skall bli så otroligt roligt att ta emot dem - en mamma och hennes tre tonårsbarn. Ett program är fixat för veckan, tillsammans med E och E eftersom de också har skollov, vilket jag hoppas ger dem en rättvis bild av Bangladesh. De flyger idag från Stockholm där vinterns första snö just har fallit, till en något varmare tillvaro med ca 30 grader och strålande sol. I och med storhelgen har de flesta flytt staden och luften är för en gång skull ren och klar. Jag tror och hoppas det blir en bra vecka.