. . . till ytterligare en värld!

Det var fantastiskt att komma hem till det vackraste av länder och till familj och vänner.
Tiden bara rusar iväg och tillvaron ger kanske inte den rast och ro som egentligen skulle behövas. Men det gör inget.

Magisteruppsatsen blev äntligen klar, vilket kändes helt underbart och efter sommaren väntar framtiden med en examen i bagaget som öppnar upp för fler möjligheter framöver.
Äldsta sonen tar studenten i slutet på veckan, vilket är en av livets höjdpunkter. Det är härligt att se honom så stor och vuxen. Nu börjar ett nytt liv för honom, utanför skolan värld. Ett nytt liv på egna ben.

Från en värld till en annan . . .

Tidigt i morse åkte sonen och jag med två andra familjer, en timme utanför Dhaka för att besöka ett barnhem. Det är ett rehabiliteringscenter för barn och ungdomar som är eller har varit drogberoende. Vi hade med oss två IKEA-lådor små-Lego och kanelbullar till barnen. Våra sammanlagt fem pojkar fick i uppgift att introducera Lego och visa dem hur man lekte och kunde använda denna universalleksak. Ca 30 pojkar i åldern 6 - 10 år delades upp i två grupper och fick för första gången försöka förstå hur dessa plastbitar skulle kunna sättas ihop och bli något. Det blev spännande möten och de höll på länge. Trots att ingen pratade samma spåk, fick de ändå kontakt och kunde samarbeta. Efter ett tag blev några av pojkarna rastlösa och ville ut och spela boll, vilket halva gänget gjorde efter en timme. Det intressanta var dock hur snabbt vissa av pojkarna fattade hur Lego fungerar, medan vissa andra inte alls såg möjligheterna eller potentialen i dessa klossar.

På centret fanns både unga gatubarn och äldre ungdomar. De hade tunga livshistorier med droger från 5-6 årsåldern, trafficking, våld, föräldralöshet, övergrepp och övergivenhet. De rymde från hemmet då och då men kom oftast tillbaka när de behövde en plats att vila och äta upp sig på. Centret drivs av en 74-årig amerikan, som tyvärr inte sett till att någon tar över efter honom, utan vi åkte därifrån med frågan hur det skall gå för ett center som detta. Ofta är det starka och motiverad individer som tar initiativ och håller igång liknande projekt, men det finns ingen hållbarhet, vilket är otroligt olyckligt.

Dottern, å andra sidan, har spenderat dagen med att göra sig snygg(are) inför årets stora gymnasiefest - Prom. Det har förberetts i månader och äntligen kom då kvällen. Uppklädd och fin åkte hon iväg med fyra tjejkompisar, till stadens finaste hotell för att sedan dra vidare till den än mer åtråvärda efterfesten. Däremellan skall de hem och byta om . . .
Söte R kör dem hela kvällen och natten, de skall sova här allihop, så jag är nattvakt ikväll. 

Bråda tider

Det är alltid lika mycket att göra i maj månad, oavsett var man bor, tror jag.

Det är många aktiviteter som satts igång kring barnmorskorna, bland annat har vi firat den internationellla barnmorskedagen den 5 maj med en march i centrala Dhaka. Det har också varit en stor internationell konferens kring mödradödlighet och jag har mer eller mindre varit inlåst på flådiga hotellet med en massa forskare och läkare i fem dagar. Därefter hade vi en två dagars workshop med hit resta kollegor för att diskutera vidare.

Nu är det tyngsta över och jag kan börja tänka framåt.

Utanför klubben har det kommit fyra gatuhundsvalpar. Både barnens skola som grannar är engagerade i dessa sötingar och diskuterar om de skall komma till någons hem eller om de skall steriliseras och vaccineras för att fortsatt leva på gatan. I mitt hyreskontrakt står det tydligt att vi inte får ha husdjur (undantag för inflygande kackerlackor, geckos och myror då), vilket jag är otroligt tacksam över.

Dottern skall ha avslutningsfest nästa helg och klänning- och frisyrval pågår. Det kommer att bli en lång kväll för henne med för- och efterfest och övernattning av en massa tjejer. Kul! 

Generalstrejk igen

Vi går nu in på tredje dagen med generalstrejk i landet.
Jag sitter hemma eller på klubben och jobbar, hittills effektivt, men om det fortsätter vet jag inte riktigt hur bra det kommer att vara. Trots allt är de mänskliga möten varje dag, även på kontoret, viktiga för oss.
En man som är distriktsguvenör eller liknande från oppositionspartiet, blev bryskt kidnappad för någon vecka sedan och strejken handlar om att få tillbaka honom levande. Ingen lösning i sikte, varken politiskt eller för den kidknappade mannen, ännu i alla fall. Hela landet har stannat av tills han är på plats igen och det märks att båda partierna börjar nu spänna musklerna inför kommande val om ett och ett halvt år.

Som en kompis skrev:
Hartal (Hartaal) originally a Gujarati expression signifying closing down of shops and warehouses with the object of realizing a demand. Though essentially a mercantile practice, hartal acquired political significance in the 1920s and 1930s when MK Gandhi, the Indian national leader from Gujarat, institutionalized it by organizing a series of anti-British general strikes by the name 'hartal'. 

In Bangladesh, hartal is a constitutionally recognized political method for articulating any political demand. (also known as "Strike")

Det är inte bara hett på den politiska scenen. Temperaturen kryper upp mot +40 grader och det går knappt att vara utomhus. Solen är obarmhärtig. Till detta har vi nu strömavbrott nästan varannan timme, vilket är otroligt frustrerande. Strömmen kommer och går i två-timmarsintervaller, märker jag. 

Igår var jag ute i parken på seneftermiddagen. Tänk er att springa/gå i en ångbastu i 45 minuter - ungefär så! Puh!

1419

Vi har firat det bengaliska nyåret, år 1419, med en massa aktiviteter. Den Bengaliska kalenders är baserad på den Hinduiska solkalendern och Hijri månkalenders. På jobbet hade vi stor gemensam lunch där alla tagit med sig olika rätter. Från min danske kollega och mig kom en stor chokladtårta, som kanske var i torraste laget, men blev ändå uppäten. Ett fårtal herrar hade själva lagat sin rätt, annars var det svärmödrar eller mammorna och det låg mycket prestige i tillagning och hur det presernterades. Det är röda och vita färger som gäller, både för män och kvinnor. 

Det är vädermässigt oroliga tider och temperaturen åker jojo från +24 till +39 grader. Det stormar nästan varannan dag, blåser upp på några minuter, allt blir becksvart och regnet bara öser ner. Åskan dånar och blixtarna avlöser varandra i aldrig skådat lag. Det är ett skådespel som inger respekt. Fuktigheten är hög nu, det känns som en ångbastu när man går ut, och jag blir svettig på några minuter. Det bara rinner om en. Vägarna blir vattenfyllda på några minuter och min låga bil tar sig helt enkelt inte fram. 

Barnen har kommit hem med det trejde kvartalsbetyget vilket både de själva och mamman är otrolig nöjda med. Båda två går från klarhet till klarhet och det är en fröjd att följa dem. De får slita hårt, men har också ett fantastiskt stöd i skolan av lärarna och kompisarna, och de bästa förutsättningar att hålla nivån uppe. Det blir bra. 

Glad Påsk!

Vi har fått besök av en kär 17-årig vän. Det var inte bara härligt att se honom, utan han räddar också påskaftonsmiddagen i morgon med lax, sås och ost. Dessutom viskas det om . . . påskägg med lösgodis!!

GLAD PÅSK! 

Påfyllning

Det är hur enkelt som helst att betala sin mobilräkning. Utanför huset sitter min vän telefongubben varje dag vid sitt lilla bord. Han har en liten bok på bordet där alla telefonnummer skrivs in och så tar han sin mobil och knappar in numret och summan på det jag vill sätta in och vips är telefonen fylld. Pengarna åker ner i en liten låda. Det kommer ett SMS på min mobil som bekräftelse och jag ler glatt och tackar för hans insats. Nuförtiden bjuder han även på lite godis vilket jag artigt tackar nej till. En egenföretagare i allra högsta grad. Vad jag inte listat ut är hur mycket han tjänar på varje insättning, utan skall försöka få svar på det vid nästa tillfälle. Språket är oenkligen en barriär, men eftersom jag numera tillåts skriva mitt nummer och summan själv, så undviker vi de värsta missförstånden.

Det börjar bli riktigt varmt och hett. Det är knappt jag orkar gå mina promenader, jag är helt genomblöt av svett när jag är klar. Det är lite som med kyla - det gäller att skydda sig - fast tvärtom. Värmen blir ens fiende och det gäller att vara beredd och klä sig därefter. Att vara ute så kort som möjligt, att hitta skugga, att dricka massor. Det är outhärdligt att ligga i en solstol, men poolen är skön. Hatt/keps är ett skydd, kläder utgör skydd och solstingsrisken är överhängande, eller om man blir överhettad, jag vet inte. Inomhus däremot, kan vara iskallt beroende på air con effektiviteten, och det kan kännas som en vinterstorm ibland. Trots att det är så varmt ute sitter man i kofta inne och huttrar! Hm!

Appropå mat var jag på en resa utanför Dhaka förra veckan tillsammans med några kollegor från stora landet i väst. Det var välplanerat och effektivt, mycket skulle ses och hinnas med. Under vår resa blev vi bjuda på massor av mat och dryck, från morgon till kväll, överdådiga bord med ris, grytor, sötsaker och grönsaker. Man var oerhört generös. Vis av erfarenheten tackar jag alltid vänligt men bestämt nej till allting utan har egen mat med som jag tjuväter i bilen, men denna gång var det extra jobbigt eftersom mina kollegor åt och tog för sig. Där satt jag med tom tallrik och uppfattades nog som både jobbig och oartig. Hur som helst, på vägen hem visade sig att min beslut var det enda rätta och det tog åtskilliga dagar för kollegorna att hämta sig. Enkelt, men ändå så svårt.