Varmt, blött och bråda tider!

Det är fortfarande stekande varmt, men det kommer fler och fler skyar av regn, vilket rensar upp luften och gör luften klarare. När det väl regnar öser det ner, totalt som i en dusch. Jag har förberett mig med plastskor, regnkåpa och paraply, även om det nog inte hjälper mycket när man väl hamnar där.

Vägarna blir ganska kladdiga och bilen ser skitig ut på en gång. Mitt emot jobbet ligger dock en biltvätt, där man kan få bilen tvättad och torkad (manuellt) för 18 kronor, och för ytterligare 18 kronor städar de den invändigt också. Ca 5 unga män tar sig an bilen i en rasande fart med högstryckspruta och trasor, och vispa är bilen som ny igen. Tills nästa regn kommer.

Det är bråda tider. På jobbet är det högtryck, mycket aktivitet och workshops. Nästa vecka är det ett stort möte om mödradödlighet och rapporterade fall. Fruktansvärd läsning kan jag tala om. Totalt onödiga fall av mammor och barn som dör på grund av okunskap, brist på transport eller utrustning. Hörde om ett fall i veckan där mor och barn dog i väntan på narkosläkare (som tog tre timmar på sig) inför ett snitt, sjukhuset ville inte skicka dem vidare till nästa sjukhus och man försöker nu mörka fallet.

Idag flög jag ner till södra delarna för att kommande vecka examinera 64 barnmorskor från två skolor. Det blir intensivt men bra.

Internationella Barnmorskedagen

På måndag den 5:e maj är det The International Day of the Midwife. I många länder fira man barnmorskor, så även i Laos. Omfattningen av firandet och plats varierar lite från år till år och är mest beroende på hur mycket pengar det finns, så i år blir det den lugna varianten.

Regeringen har fått 60 förlossningsmodeller som kommer att officiellt överlämnas på måndag med pompa och ståt. Fyra (en fattas på bilden) barnmorskestudenter skall iscensätta en förlossning med hjälp av en modell och inför ca 200 åskådare, där bland annat hälsoministern och många andra höga elefanter, skall visa hur en barnmorska arbetar. Modellerna skall sedan distribueras till de nio skolorna för att användas i olika demonstrations situationer. Ett viktigt verktyg i undervisningen inför praktiken.

WHO har också haft en veckas workshop med utbildning för läkare och barnmorskor/sjuksköterskor om återupplivning av nyfödda. Modellerna som vi kommer att överlämna introducerades och användes även här, med mycket positiv respons. Fokus blev då inte bara på det nyfödda, icke andandes, barnet utan även på mödrarna och deras omhändertagande. Ett steg framåt i att se förlossningssituation i sin helhet.

Alla kvinnor i Laos föder platt på rygg vilket är mot all evidensbaserad forskning. Det sitter långt inne att försöka ändra på detta förhållningssätt till den födande kvinnan och många diskussioner ägnas åt att försöka ge kvinnor rätt att själv bestämma hur de vill föda. Detta är dock svårt med många olika faktorer som göra arbetet trögt.

Hetta och jobb

Det blev en stillsam påsk med de godaste äggasmörgåsarna och påskpynt. Mina underbara vänner som varit på besök hade haft med sig kaviar och lite påskpynt, vilket gjorde det hela så mycket mer stämningsfullt och gott.

Resten av landet och staden firade sitt nyår med fest och fylla, och jag höll mig inomhus i lugn och ro. En kväll vågade jag mig ut med några kollegor på middag, och vi undkom just att bli blöta, men resten av befolkningen fick obönhörligen vatten kastat mot sig var de än var. Jag tog bilden uppifrån hotellet där jag kunde se ner på gatan och hur de kastade vatten på varandra från bilar och trottoarer.

Det är fruktansvärt varmt just nu och alla säger att det varar några veckor till. Dock kom ett rejält oväder i natt med åska och hällande regn, vilket var befriande. Jag jobbar i miljö med air-con och hemma fungerar det också bra, men jag känner mig jämt lite småförkyld och måste ändå ha en kofta med mig eftersom det kan blir superkallt i vissa rum. Det är svårt att reglera temperaturen här och där. Dessutom tar AC:n en massa ström och vi har börjat få strömavbrott lite då och då. Det är inte jämförbart med Dhaka, men kan hända någon gång per dag i ca 10 min innan generatorn kommer igång. Vi har varit mycket förskonade från strömavbrott över lag.

På jobbet är det intensivt och mycket att göra. I morgon börjar en två-dagars utbildning i neonatalvård och hur man räddar nyfödda barn. WHO organiserar detta i samarbete med oss och det skall bli spännande att träffa kliniker och se hur de arbetar. Dessutom arbetar jag intensivt med en tre-årsrapport om mödradödlighet och orsaken till varför mammorna dör när de föder barn i Laos. Vi har samlat in data (dock inte fullt tillförlitligt) från 9 av 17 provinser i landet och skall sammanställa och analysera datan nu. Rapporten har legat i sin lina i över ett år, men nu måste den komma ut för att vi skall kunna trycka på rekommendationer och insatser till hälsoministeriet. Det är bara att jobba på med andra ord . . .

Pii Mai

Det har varit intensive två veckor. Dels kom en kär vän på besök och vi avsluade hennes vistelse med en tur till en stad tre timmar från Vientiane. Jag hade fått tips på ett supertrevligt hotell som låg vid floden, och vi njöt där i två dagar av underbara vyer, härlig mat och lite äventyr. Vi åkte ut med flodbåt och tittade på naturen och besökte byar. Bilfärden var en upplevelse i sig, krokiga vägar längs med bergen och kossor som dyker upp när man minst anar det. Allt gick bra och det blev en upplevelse i sig.

Min chef slutade denna vecka, så vi har firat henne med en officiel avskedsfest och en fest med kontoret. Hon reser nu till ny chefspost i Pretoria, Sydafrika, och vi inväntar nu en ny person som skall ta över. Tills dess jobbar vi ihop för att hålla skutan flytande, vilket kommer gå bra.

Det är Lao New Year, Pii Mai, kommande vecka och det firas rejält över hela landet. Kontoret har stängt tre dagar och inget fungerar under veckan. Jag fick tipset om att bunkra upp med mat, pengar och tålamod. Man firar det nya året med att festa rejält, hälla vatten över varandra, kända som okända och fira på alla möjliga sätt. Folk har laddat med vattenpistoler och spannar, och det går inte att vara ute utan at bli våt in på bara kroppen. Affärer och restauranger har stängt. Det nya året firas in genom att förlåta alla för allt dumt/oförätter som gjorts under det gamla och nu skall man nollställa alla relationer genom att kasta vatten på varandra och dricka sig fulla. Rensa ut allt gammalt på något sätt. Enkelt.

Jag håller mig undan men önskar alla ett gott nytt år!

Angkor Wat

Jag har fått förmånen att se en hel del av världen, men aldrig i min vildaste fantasti tänkt mig något som Angkor Wat. Min vännina och jag satt i en bil med air-con, på väg ut från Siem Rep mot templen. Hon var påläst, men inte jag. Vi hade planerat helgen i Kambodja sedan månader, men jag hade lite nonchalant inte funderat så mycket utan tänkte att det ordnar sig nog när jag kommer dit och lyssnat med ett halvt öra när vänninan berättade om vår destination. När vi kommer till ingången betalar vi dagspass och guiden som är med oss i bilen börjar berätta. Det är fantastisk grönt och vackert kring oss och alléer som tornar upp åt olika håll. Sedan står jag inför faktum - och blir helt tagen. Mållös.

I nio timmar körs, vandrar och klättrar vi runt på fyra av den 3 000 tempel som finns på detta gigantiska område på 400 kvadratkilometer. Som byggdes för över tusen år sedan, mellan år 900 och 1500!! Det är så imponerande, så storartat och så fantastiskt. Jag har nog aldrig känt sådan ödmjukhet inför tiden och mänsklighetens historia som när jag stod inför det första templet, Bayon. Angkor Wat självt var av dignitär storlek och det tar dagar innan man förstår vidden av byggnaderna och innehållet.

Hela området med alla tempel står sedan länge på UNESCO's Världsarvslista och med all rätt.
Jag är inte på långa vägar klar med Angkor Wat och Siem Rep, som för övrigt var en otroligt trevlig stad med ca 300 000 invånare och över 2 miljoner turister varje år. Men den hade charm och mycket trevligt att bjuda på. Jag skall tillbaka igen. 

Andar och andra väsen

Laos är onekligen ett spirituellt land. Det vimlar av andar överallt och det gäller att se upp. När vi körde till Svannakhet sist, en sju timmars lång resa, möttes jag av en mycket trött chaufför dagen därpå. Han hade inte sovit under hela natten och ville byta rum, vilket han försökte redan under natten. Han berättade att när han fått sitt rum tilldelat sig på kvällen (just brevid mitt rum) hade han upptäckt en stol som stod i duschen. Han fick genast för sig att det fanns andar i badrummet och blev rädd, och kunde därför inte sova en blund. Receptionen hade stängt så han kunde inte byta rum. Dagen därpå fick han då ett nytt rum, utan en stol i duschen och kunde sova hela den natten. Likadana historier hör jag varje dag, och det kan gälla precis vad som helst.

Vi hade ett möte om mödradödlighet i förra veckan. Där fick jag veta att i vissa etniska grupper (oftast långt uppe i bergen, med sitt eget språk och traditioner) är tvillinggraviditeter ett dåligt omen och medför dåliga andar som drabbar hela byn. Kvinnor dör till följd av att de inte får hjälp under sin gravidiet (om det upptäcks att hon bär tvillingar) eller under förlossningen. En katastrofal situation. En annan tradition är att fylla hus och hem med rök efter förlossningen för att skrämma bort dåliga andar, vilket medför att de nyförlösta kvinnor och barn blir rökskadade och ibland dör.

Tänk om man kan behålla och förstärka de ofarliga och positiva traditionerna och ta bort de skadliga och dåliga.

BKK

Två veckor in på Gudsonens besök, kom då E. Det var helt fantastiskt att ta emot honom och de två 1,92 cm höga unga männen intog Vientiane med storm. På jobbet kunde mina kollegor inte stirra sig mätta på dessa gängliga 17-åringar och ute på stan vände folk på huvudet för att verkligen förstå hur långa de var jämfört med många andra här. Killarna själva fick var sin cykel att bemästra och har varje dag forsatte de med sina utflykter och restaurang besök i vanlig ordning. De har haft superkul! Båda två vill komma tillbaka, vilket man får se som ett gott betyg!

I fredags tog vi nattåget från andra sidan Mekong-floden, på den thailänska sidan. Vi blev upphämtade av en enkel buss som såg till att vi kom till stationen. Tåget avgick vid 19-tiden, man kom med beställning på mat (stekt ris med grönsaker, den säkraste maten på dylika menyer) och bäddade till våra hytter med rena lakan och täcke. Pojkarna fick dela på en hytt och jag bodde själv i hytten brevid. Vi hade luftkonditionering i en annars mycket spartansk miljö, men rent och välhållet à la tågkupé på 70-talet. Killarna hittade till restaurangvagnen och fulla medresenärer som redan var på plats, där de satt och höll sällskap tills de stängde vid 22-tiden. Vi vaggades till sömns av tåget som rullade i lagom lunk genom Thailand.  Klockan 6 på morgonen var vi framme i Bangkok och vi tog en taxi till hotellet där vi njöt av den godaste fruskosten på länge! Det var en häftig tur och att åka nattåg var hur härligt som helst. Som förr i tiden . . . dunk, dunk, dunk.

Det var första gången W var i Bangkok, så vi gjorde den obligatoriska båtturen på floden, gick på en enorm marknad och efter middagen skulle killarna göra Bangkok-by-night. Tack och lov kom de inte så långt, utan var utmattade vid 22-tiden då det var dags att lägga sig. Tack för det! I morse sattes de båda på planet till Stockholm, jag for tillbaka till Vientiane och en ny arbetsvecka som väntar. Life is good! 

Förra resan

Förra resan till norra delarna av Laos blev upplevelserik och lyckad. Jag var del av en grupp som genomförde slutprovet för barnmorskestudenterna innan de blir klara och skall gå ut och jobba. Studenterna fick gå igenom tre moment; ett mödravårdsbesök, försvara ett patientfall och göra en demonstrering av en förlossning. Allt under övervakning och bedömning. Samtliga 34 var duktiga men inte alla klarade det. Min uppgift var att övervaka och komma med ideer på förbättringar, vilket har gjorts. Nästa gång det är nationellt prov kommer jag också vara med, vilket jag ser fram emot.


Födelsedagen firades på en enkel restaurang uppe i bergen i sällskap av direktörerna från skolan och sjukhuset, lärare och kollegor, endast några få pratade engelska. De sjöng för mig och jag fick en liten tårta - och blev otroligt rörd!

Savannakhet

Det blev en spännande resa till södra delen av Laos.
Vårt lilla team på sex personer från både kontoret och regeringen, körde längs med Mekong i ca 7 timmar och hamnade till sist i Savannakhet. Väl där checkade vi in på ett spartanskt guesthouse med Internet, typ det enda i hela staden. Gudsonen W och jag fick egna rum, de andra delade. Vägen var förvånansvärt rak och hel, en del kor, getter och barn som dök upp när man minst anade det, vilket var jobbigt, men annars en vacker väg i ständig sällskap av floden. Bergen mot Vietnam tornade upp sig i öst och man inser vilken glesbygd det måste vara med brist på vägar och kommunikationer därborta.

Dagen efter hade vi möten från morgon till kväll. Vi träffade skolan, sjukhuset, kommunstyrelsen och en massa andra. W var tapper och följde med överallt. Dock avstod han förlossningsavdelningen, och satte sig att vänta utanför. Det blev bra möten, aktuella frågor lyftes upp och kommer följas upp nästa gång, och allt gick som planerat. Vi var ett trött gäng på kvällen, då vi gick ut och åt nudelfondu - en speciell men god upplevelse där vår chaufför också passade på att sjunga några sånger uppe på ett podium, tillsammans med några ungdomar som satt och lirade. En rolig och upplyftande avslutning på dagen.

Returen gick om än bättre och var fortfarande lika vacker. Trötta men nöjda är vi tillbaka i Vientiane, och jag jobbar på som vanligt igen. W får en uppgift varje dag att titta på i staden, i går fredags åkte han till Buddha Park och igår var han på nationalmuseet. Snart skall vi åka och hämta E på flygplatsen och det skall bli helt underbart.

Söner

Förra veckans resa till Sverige blev otroligt lyckat men också intensivt. Det var härligt att vara hemma, fixa saker som behövdes göras, återse barnen, föräldrarna och en massa vänner. En 50-åring firades och jag fick titta på största sonens nya, fina boende som han är så nöjd med. Dessutom visade han mig sin institution och hur det fungerar på LTH. Han är så nöjd och glad över att vara där, och det är helt rätt.  Den yngste sonen hade utvecklingssamtal och det gick väl, men det är onekligen lite av ett glidarår för honom just nu. Hoppas det blir ändring på det snart.

Med mig tillbaka till Laos, har jag Gudsonen som kommer att hänga här i tre veckor. Denna vecka har han fått uppgifter varje dag att leta upp och utforska olika sevärdheter. Han har fått en cykel till sitt förfogande och verkar hittills enormt nöjd. Jag jobbar och möter upp honom på eftermiddagen för att äta middag eller göra något speciellt - igår gick vi till marknaden. Han har också en glidartillvaro, och verkar vara mycket nöjd med det. Yngste sonen kommer om en dryg vecka och då få de två filurerna klura ut Vientiane ännu mer. Fortfarande på cykel.

Nästa vecka hoppas jag att vi åker ut "i fält", denna gång de södra delarna, för att återigen följa upp barnmorskeskolor och kliniker. Vi kommer vara ute i fem dagar, jag försöker passa på att göra dessa resor innan det blir för varmt. Nu ligger det kring 30 grader, men det blir varmare för varje dag och jag anar vad som kommer. Solhatten kom med från Sverige, och det är nog en himla tur.

Återkommer med reseberättelse. 

Luang Prabang

Den gamla kungastaden, Luang Prabang ligger ca 300 km norr om Vientiane, och hit flög jag igår med inrikesflyget. Det tog ca 45 min. Flygplatsen är helt ny och fin, planet likaså och det var spännande att landa mellan vackra berg och gröna dalar. Det är en fantastiskt natur överallt och Mekongfloden dominerar som vanligt.

Luang Prabang var kunglig huvudstad fram till 1975, då kommunisterna tog över, men ligger nu som ett av världsarven på UNESCO World Heritage lista. Och med all rätt. Jag har bara hunnit promenera runt i några timmar mellan urgamla tempel och vackra byggnader och kommer definitivt tillbaka vid ett senare tillfälle. Munkar vandrar genom staden varje morgon och samlar in allmosor, vilket sägs vara en mäktig syn. Men de var uppe redan kl 6 i morse, och det var inte jag.

Denna gång har det varit besök på barnmorskeskola, sjukhus och träff med klinikchefer. Det har varit en bra dag, intensiv, men nyttig. Jag har haft en kollega från hälsoministeriet med mig och vi har diskuterat olika lösningar på utmaningar som utbildningen fortfarande stångas med.








I morgon iväg med bil ca 6 timmar ännu längre norrut, för att vara med på examination av barnmorskor. Det kommer bli en skumpig men vacker väg, tror jag.

Ännu mer besök!

Av den underbaraste av döttrar! Hon kom, såg och åkte fyra dagar senare. Men viktigast var att vi fick vara ihop.

Vi har cyklat runt i staden, tittat på tempel, hon fick hälsa på mina kollegor på kontoret och åt middag med dem en av kvällarna. Det var otroligt roligt att göra saker ihop med henne och hon blev väldigt förtjust i Vientiane och Laos, vilket brukar medföra omfattande och nya reseplaner. Kul, tycker jag.
Yngste sonen kommer om en dryg månad och det skall bli spännande att höra hans reaktioner.

Aktiviterna har dragit igång på jobbet efter helgerna och kollegorna är nu tillbaka med ny energi. Det är mycket som händer kring barnmorskeutvecklingen och nästa vecka skall jag resa hela veckan och besöka barnmorskeskolor i norra delarna av landet.
Barnmorskorna har en stor examen i slutet på sin två -åriga utbildning och nästa vecka skall en av de nio skolorna som finns i landet, utföra en sådan examen för första gången. De behöver material, riktlinjer och sakkunnigt stöd i detta, vilket skall bli roligt att få ta del av.

Sedan kommer det vara en stor nationell konferens för alla involverade i hälsosystem, bemanning och barnmorskor veckan därpå, som vi är med och deltar i aktivt. Det är också kul, men på ett helt annat plan än härligt besök av dottern!

Värme

Efter två relativt kalla veckor har det vänt och värmen är tillbaka. På dagarna sköna 29 grader och nattetid ner mot 15. Myggen lyser ännu med sin frånvaro på dagarna men under kvällskvisten kommer de fram, dock i små mängder. Myggmedlet finns alltid med i väskan och på det klarar man sig gott.

I morgon, måndag, är alla som varit hemma i sina hemländer tillbaka på kontoret och det skall bli kul med lite fart igen. Det har varit väldigt lugnt på kontoret de sista två veckorna, med flera helgdagar och mycket lite aktivitet. Dock har jag hunnit läsa in mig på olika områden som vi skall ta tag i nu och det har varit bra. Bland annat skall barnmorskeläroplanen utökas med en månad som bara skall omfatta preventivmedelsrådgivning (praktik och teori) och främst spiralinsättning. Sån't ger mig kickar!

Idag har jag, efter mycket fundering, köpt en cykel. Det fick bli en ny, klassisk damcykel med cykelkorg. Och jag känner mig befriad! Jag var lite trött på att gå överallt eller förhandla med tuk-tuk förarna som höjer priset så fort de ser en vit. Eller falang, "stor näsa", vilket jag har i jämförelse med många här. Så på kvällarna får det fortsättningsvis bli tuk-tuk, men dagtid är det otroligt skönt att cykla omkring, dessutom är trafiken lugnare än under veckodagarna. Det är en ny upplevelse att se staden från cykeln, och jag kommer göra många utflykter på det sättet. Hela staden är inom cykelavstånd. Nice!

God fortsättning . . .

Genom att få fantastisk besök av en kär gammal vän och hennes två barn, har julen blivit den bästa tänkbara. Familjen anlände på julafton och efter en liten sovpaus (de flög från Paris) så begav vi oss ut på stan och njöt av den godaste middagen Vientiane hade att erbjuda - stark mat från regionen - så långt från Svensk julmat man överhuvudtaget kan komma!Vi hann knappt packa upp paket utan njöt av varandras sällskap! Jag fick fantastiskt fransk ost som julklapp! 

Vi har därefter utforskat Vientiane tillsammans, tittat på tempel, gått på marknader, åkt tuk-tuk men också vilat och hängt på fina hotellet, just bedvid mitt hus. Vi har fått skön massage allihopa, stora som små, och vi har alldeles fantastiskt vackra naglar nuförtiden!

I helgen åkte vi med bil ca 1,5 timme utanför stan och har bott oerhört enkelt i en otroligt fin djungel, just vid en av floderna som ansluter till Mekong. Den sista halvtimmen innan vi kom fram till lodgen fick vi åka flodbåt, vilket var sagolikt vackert och otroligt stillsamt. Väl på plats togs vi emot av en gammal svensk herre som bott utomlands i hela sitt liv, och nu köpt stället och håller på att göra en Eco-lodge av det med små bungalows och fantastiskt god mat. Mannen i fråga är specialist på asiatisk mat och har matlagsningskurser för intresserade. Vi nöjde oss med djungeltrekking och att ligga i hängmattan . . .

Det har blivit kallt och alla klagar dessa dagar. På nätterna kryper det ner till ca 10 grader, men så fort solen tittar fram går temperaturen upp till ca 20 grader och livet är skönt igen. Det passar mig, men man säger här att det är ovanligt kallt och ovanligt länge som kylan håller i sig. Det kommer bli varmt nog vad det lider.

Nu förbereder vi oss för nyårsafton - inga planer, ännu . . . men fest skall det bli!

Gott Nytt År!

Husbestyr

I lägenheten finns en sprillans ny tvättmaskin, vilket är underbart. Jag tycker om att tvätta själv, så inte mig emot. När jag sedan skulle bekanta mig med maskinen, insåg jag att det finns ingen temperaturknapp, all tvätt tvättas i kallt vatten. Det finns fler program att välja på - man kan tvätta i 20 minuter till flera timmar, med olika nivå vattenmängd men vattner förbli kallt.

Detta känns inte så fräscht så nu har jag utvecklat ett system där jag helt enkelt kokar upp vatten i kastrull och vattenkokare och häller på den smutsiga tvätten och låter det dra med tvättmedlet. Sedan sätter jag på maskinen och allt är som vanligt. Känns lite gammaldags, men nöden har ingen lag. I stan har jag kollat in alla tänkbara tvättmaskiner från olika märken, och ingen har temperaturreglage, all tvätt tvättas därmed med kallt vatten och gissningsvis massor av tvättmedel. Hmm . . .

Så fort jag glömmer mat i köket eller någonannan stans kommer myrorna. Små, röda myror som kryper överallt - i müslin, nötterna eller vad jag nu haft framme. Därmed åker allt direkt in i tätslutande plastpåsar eller i kylen, dit ingen myra klarar leva. Jag känner igen detta från Dhaka, därtill kom fukten som jag slipper här. Allt blev mögligt på en dag, så är det inte här ännu. Annars är jag tacksamt befriat från husdjur förutom söta gecko's som jag mer eller mindre anser tillhör husen i sig, de gör nytta genom att de äter allt småkryp som eventuellt finns. Och så låter de lite gulligt - som grodor. 

Trafiken . . .

. . . är ett återkommande kapitel oavsett var jag bor, verkar det som.

För ca fem år sedan var gatorna i Laos i princip tomma från trafik. Det fanns enstaka bilar, lite motorcyklar, cyklister och tuk-tuks, hundar och männskor. Därefter har det tydligen boomat totalt. Det är massor av bilar överallt, stora, biffiga jeepar och pickup's i kombination med små citybilar som kränger sig fram. Motorcyklarna har också ökat, cyklisterna och tuk-tuk har minskat. Problemet är att det inte behövs ett regelrätt körkort så alla kör som nybörjare och det är totalt omöjligt att läsa av trafiken och hur folk förväntas bete sig. Jag har övningskört med äldste sonen och känner igen reaktionerna och stilen, skillnaden är att han utvecklades till en skicklig bilförare, vilket knappast är läget här.

Ingen bil är äldre än fem år, de flesta är sprillans nya och fina. Det finns en orimlig mängd pick-up's, vilket faschinerat mig och i helgen fick jag svaret av väl insatta och underbara skåningar - de är registrerade som arbetsfordon och man betalar bara halv skatt jämfört med vanliga bilar. De är stora och drar massor av bensin/diesel, så det är lite ologiskt. Följden är att det sker massor av olyckor och bara igår såg jag tre motorcykelolyckor längs med vägen. Till det hela kommer en stor alkoholkonsumtion och fyllekörning. Utanför mitt hus kränger vägen i en sväng och otaliga gånger har jag hört ffa motorcyklar köra omkull på sena kvällarna . . . singelolyckor.
Jag har sett barn framföra motorcyklar, alldeles för unga för att alls sitta på ett fordon, än mindre framföra det. Familjer på upp till fem personer trängs på en motorcykel och spädbarnen hänger på mammornas magar i påsår. Glöm hjälmar.

Konsekvensen av att ingen kan köra är tack och lov att alla kör sakta, även om det inte är en garanti för något som helst. Men det går inte fort. Fortfarande går det inte att jämföra med trafiken i Dhaka på långa vägar, jag har inte suttit i en bilkö värd namnet ännu, men fortsätter utvecklingen som nu så finns det onekligen en stor risk för det.

Apropå alkohol, så är öl billigare än vatten i Laos och missbruk är ett stort problem, både hos män och kvinnor. Det ger också en förklaring till det omfattande kareoke-sjungandet som hela tiden pågår, man släpper helt enkelt på spärrarna. Starkölen Beerlao ägs till 51% (!) av Carlsberg och smakar riktigt gott, och finns precis överallt. 

Frukost

Det är en underbar mix av postkollonial och laotisk arkitektur som jag möter både i Vientiane och utanför stan. Små bostadshus med snickarglädje, nivåskillnader och söta trädgårdar. Det byggs överallt, enstaka hus är lite överflådiga, men de flesta betonar ödmjukhet och känsla för kultur och det lokala sammanhanget. Fint.

Just nu är det långhelg, vi är lediga även på måndag, då det är Laos nationaldag. Egentligen skulle några kompisar och jag åkte till Bangkok över helgen för att handla och komma härifrån en stund. Vi hade tänkt ta nattåget från andra sidan floden och för att vakna upp i Bangkok morgonen därpå för det facila priset av 150 kronor. Men våra visum är inte klara och ingen av oss vågade åka ut utan att vara säkra på att komma in igen och dessutom börjar det bli riktigt oroligt i Bangkok.

Hemvändande anser att det är bäst att stanna här tills vidare efter vad de sett på gatorna och hört i stan. Helt ok för mig då jag kan njuta av ännu en god, fransk frukost på Le Banneton, favorit-frukost-stället! Godmorgon!