Det finns mycket att säga om trafiken. För det första är det ljudet. Det tutas i princip hela tiden. Jag begriper inte alltid varför men vid varje hörn, varje möte och överallt annars så tutas det. Ett herrans oväsen hela tiden.
För det andra är det körstilen, vilket dock passar mig alldeles utmärkt! Det gäller att komma fram först, och störst har företräde. Människan på gatan är mest ömtålig och får därmed stå tillbaka. Du går på gatan med livet som insats och på ett eller annat sätt överlever du för det mesta.
För det tredje är det vad du ser på gatan: bussar, bilar, cyklar, rickshaws, baby taxis, hundar, barn och allt annat. Och det tar aldrig slut. Just området där vi bor och kommer att bo är lite avstängt från övriga staden och reglerat för vilka som får tillträde och inte, vilket gör att det är lugnare, inte så mycket rickshaws eller människor. Men utanför är det ett konstant myller av människor, djur och fordon.
För det fjärde finns inga trottoarer. Alla går alltså överallt och det finns inga regler för hur människor skall bete sig eller hålla sig till. Det är inte asfalterat överallt utan när det kommer en regnskur blir vägen en roströd lervälling och folk går rak av i flipp flops!
För det femte är det vänstertrafik. Bara det säger en del.
Till sist får jag inte glömma smogen och lukten. Det ligger ett moln av avgaser och os från generatorerna längs med de stora vägarna. Myndigheterna försöker (har har till del lyckats) med att dra ner på de tunga utsläppen, men mycket återstår. Det kan ibland sticka lite lätt i ögonen just när jag kliver ur en bil på en trafikerad gata, men runt jobbet och där vi bor känns det inte alls. När gatorna blir fullproppade med puttrande bilar så bildas härliga moln av avgaser.
Det springer barn precis överallt.
Ramadan började idag vilket påverkade mitt jobb en del. Kollegorna blev lite trötta och hängiga efter lunch och jag fick dricka mitt vatten och äta mina nudlar i smyg. Det kändes oschysst att äta inför dem. De får inte ens ta en klunk vatten, eller skölja munnen. Så är det en månad framåt nu. Min företrädare säger att aktiviteterna avtar ganska kraftigt under ramadan - inte undra på det.
Bagaget är fortfarande på villovägar. En av sex väskor kom i går, därav den gedigna erfarenheten av trafiken eftersom jag själv fick åka ut till flygplatsen och hämta den. Tyvärr innehöll just den väskan inte det vi behöver mest, så stackars dottern har fått gå i samma kläder i tre dagar nu och börjar bli ganska less. Själv har jag fått låna en tunika av företrädaren och sonen hade en extra med sig. Hotellpersonalen gör sitt yttersta för att fixa fram våra väskor - hoppas de lyckas i morgon.
Vill någon skicka nya IKEA-katalogen?!
Kul att höra om läget! jag fixar katalog! Får den på kontoret i Älmhult den 19e så den kommer snart till dig. Skicka mig din adress via mail. Så fixar jag så du får den andra tidningen också.
SvaraRaderakram
Lova att ni åker fastspända i bilar så mycket ni kan ändå. Jag vet väl hur det ser ut och det uppstår ganska hisnande situationer ibland. Men det är fascinerande med vilket dödsförakt som människor rör sig i trafiken. Minnena från gatubarnen som gör konster, hjular, kullerbyttor vid trafikljusen i stora korsningar i Delhi är starka eller hur små barnen går på toaletten på en trottoarkant, hängandes liksom ut över kanten, där bilar passerar i hög fart i 3-filer. Nåja någon slags 3-filig väg. Det är starka bilder. Får en att tänka på vårt enorma säkerhetstänk här hemma... Vad vi än ska göra.
SvaraRaderaInshallah!
MUT
Men förresten - vad ska du med katalogen till??? Är man ett rutinerat IKEA-proffs så kan man sin katalog by heart! MUT
SvaraRaderaDet där med ikeakatalogen, är det ett uttryck för hemlängtan?
SvaraRaderaKul att läsa om trafiken. Lite dödsförakt borde importeras till Jämmerdalen tycker jag.
Miljoners tack snälla för kommentarer. Det är de första jag slår upp när jag sätter på datorn och blir lika lycklig varje gång!!
SvaraRaderaVisst är det starka behovet av IKEA-katalogen ett uttryck för hemlängtan. Jag längtar efter er, Sverige och allt hemma. Men Bangla är helt rätt. Jag njuter av varje nytt intryck, varje möte, ljudet och värmen. Det känns så otroligt levande.
Jo, bältena är på - alltid. Dörrar låsta och rutorna uppe. Vuxna och barn ställer sig med näsorna mot fönsterrutorna, knackar lite försiktigt och ber om pengar eller mat. Tyvärr ger de sig inte i första taget. Barnen tycker det är tufft och vi pratar om hur vi skall förhålla oss. Tack och lov åker de mest skolbuss hittills, så de har inte exponerats lika mycket som jag. Återkommer om det.
Glömde skriva att de har försökt med filkörning - men ingen håller sig till filerna så de fick skippa det igen!
Kram A
Ett stöd i förhållandet till tiggare är att tala om den organisation som ligger bakom tiggarna. Tiggarkungar som äger sina hörn och där mammor och barn är tvingade att stå och dra in pengar. Kom ihåg Slumdog Millionaire-filmen. Det finns sanning i det hur det är organiserat vilket ännu mer stärker att man inte ska hjälpa den vägen utan hitta andra projekt man kan stödja. Ni kommer hitta egna idéer på sådant snart.
SvaraRaderaKl är 8.45 nu - jag ger mig ut på promenad på Gärdet med hjälm knäskydd och livvakt nu!! Kram MUT
Anna! Vad underbart att du bloggar! Tack! Det känns så fantastiskt att få ta del av din resa på detta sätt.
SvaraRaderaOm man bortser från föroreningarna låter det som en tur i stadstrafik kan vara ett ypperligt sätt att få lite spänning i vardagen och kickstarta endorfintillförseln. Flexibla, impulsivt kreativa lösningar som skapar plats åt alla och ingen. Kanske gäller detta inte bara i trafiken. Nog bra med tilltro till den egna instinkten och sin karma. Skönt att höra att du har andrum där du bor.
Kram Carola Barcelona