Flygplatsen

Planet i Köpenhamn blev kraftigt försenat och därmed missade vi alla andra flyg. Ett intensivt arbete gjordes av flygbolaget för att se till att vi skulle komma fram i tid, och mycket tack vare dotterns tjat om att hon inte fick missa första skoldagen kunde de ordna med ett annat bolag som i sin tur kunde sy ihop det hela igen. Stressigt i London, stressigt i Delhi och till sist framme i Dhaka. Vi fick springa mellan gaterna och ömsomt tjata, ömsomt be att få gå före i dessa otaliga säkerhets- och kontrollköer. Det gick.

Flygplatsen var inte så fruktansvärd som vi trodde, tack och lov. Visst, vi gick rakt in i en het vägg med hög luftfuktighet just när vi klev av planet för att åka en mycket skraltig buss till terminalen. Det var folk precis över allt, hur många som helt. En del stod bara och hängde, en del gjorde något och resten - jag vet inte. Vi blev fint mottagna av en kille med skylt med våra namn på och som lodsade oss genom tullen och med alla papper. Vårt bagage kom såklart inte med så vi hoppas nu på att det kommer under morgondagen. Lite förberedda var vi ändå och har med oss så vi klarar ett dygn.

Första intrycket? Varmt, smutsigt och livligt men fullt möjligt. Som jag både hört och läst om tidigare så stämmer det - alla tittar på dig. Det är inte besvärande, men det finns ögonnärvaro överallt som känns både lite tryggt och nyfiket men också ibland lite påträngande. Det skall bli spännande att se hur det känns om några månader. Vi har checkat in på hotellet, ätit världens godaste stekta ris och skall nu bara sova. Jag återkommer om bilfärden.