Lite, lite vardag

Det är lördag och slutet på helgen. Det börjar likna lite, lite vardag, framför allt på morgnarna.

Vi går upp vid halv sju, äter fruktsallad och ta en kopp te för att sedan packar våra matlådor (barnen tar också med sig matlådor till skolan). Därefter traskar vi fyra trappor ner till ingången och tar våra bussar som otroligt nog kommer med två minuters mellanrum. De stannar just utanför huset, något som är organiserat via skolan och mitt jobb. Under de minuterna vi väntar på bussarna, pratar vi lite med säkerhetsvakterna och tittar på livet på gatan. Vi börjar känna ingen lite ricksaw-förare och kvinnor som går till sina respektive jobb. Det är tropiskt varmt och håret klibbar i pannan redan efter några minuter.

Först kommer barnens buss och sedan kommer min. Jag börjar känna igen några personer som förvisso inte jobbar på min avdelning, men väl inom samma organisation och vi har blivit lite kompisar. Bussresan tar ca 15 min (jag är sist på, vilket är underbart) och därefter kommer vi fram till vårt 19-våningshus. Bussresan betalas med kuponger som jag köper via jobbet. Barnens skolbuss ingår i avgiften.

Eftermiddagarna ser fortfarande olika ut och jag återkommer när jag ser struktur där också.

Till vänster en groda som sonen hittade i poolen. Jättesöt.

Idag har jag skrivit kontrakt på en lägenhet som vi förhoppningsvis flyttar in i om fyra dagar. Den har fyra sovrum med badrum, vardagsrum, matrum och ett gemensamt utrymme där ett stort bord skall stå för läxor och annat pyssel. Lägenheten ligger ca fem kvarter från klubben och i ett otroligt lugnt område. Det bor ambassadfolk och andra "viktiga personer" runtomkring så säkerheten är hög. Det kom folk från säkerhetsavdelningen från mitt jobb och godkände lägenheten innan jag skrev på, och de anmärkte på att det inte fanns galler för fönster och balkonger, vilket det gör i princip över allt. Även om vi bor högt uppe - på 4:e våningen. Jag fick till sist ok ändå, vilket jag är glad för. En av anledningarna till att vi tog den var just för att slippa känna sig som i ett fängelse. Just håller de på att måla om det (vilket görs vartannat år), putsa upp den och insektsbehandla den. Det skall göras innan vi flyttar in (DDT?!). Det blir beige över allt, där fanns inget att välja på. Det känns otroligt skönt att det ser ut att lösa sig med boendet.

Husvärden bor själv i huset med hela sin släkt, vilket är ett gott tecken på att elen fungerar så gott det är möjligt. Han säger dessutom att i december kommer det bli ännu bättre - från 5-10 strömavbrott per dag - till vaddå? Jag har tagit en bild från bilen på hur det ser ut på gatan och man blir då föga förvånad av strömmen går stup i kvarten. Ett till synes olösligt system. Det ser fullständigt livsfarligt ut faktiskt.

Känsliga personer skall sluta läsa nu!

Jag kör själv!!! Det är inte riktigt min stil att vara beroende av en kille som sitter och väntar hela tiden, så jag tog saken i egna händer och satte mig bakom ratten. Det är superkul och jag njuter av att själv ta mig fram. Jag kör inom vårt område, på rätt sida vägen och håller en lugn hastighet - trots att det kliar i foten . . .

Rustom-chaufför har inte fått sparken, utan jobbar fem dagar i veckan. Någon sa till mig att hans manlighet skulle stukas om jag körde när han var i tjänst, vilket jag då självklart inte kommer att göra. Stackars män.