Chittagong

Då var det dags för min första resa. Efter sju timmar i en stor, vit, biffig Toyota tillsammans med min kollega, kom vi fram till Chittagong. En hamnstad 23 mil söder om Dhaka med 3-4 milj invånare.

Det borde inte ta så lång tid att köra dit, men det fanns flera omständigheter som omöjliggjorde en snabbare framfart. Främst var det medtrafikanterna: kossor, getter, människor, stora bilar, lastbilar, små bilar, cyklar, rikshaws och de små gröna moppebilarna. Alla hade olika hastighet och ingen höll sig i filer eller ens på rätt sida om vägen. Den som kommer snabbast fram vinner! Mitt liv låg i chaufförens händer och han gjorde ett gott jobb genom att parera, undvika och tuta så att vi kom fram. Ibland hade vägen stora hål och jag såg allehanda fordon sitta fast med en hel folksamling omkring.

Det är lite otur för mig eftersom jag helst kör själv, helst sitter fram (vilket inte går för sig) och definitivt inte kan läsa eller jobba i baksätet. Så jag tog lite bilder längs med vägen och försökte se så mycket som möjligt. Ibland lyckades jag slumra till litet men det var en ryckig körning, så det gick inte så bra ändå.

Eftersom Chittagong är den största hamnstaden i Bangladesh var vägen kantad av handel med skeppsmaterial. Varje liten "affär" hade sin specialitet, allt från sladdar i en till diskbänkar i en annan. Du skulle kunna hitta allt som behövs och sätta ihop ditt eget fartyg. Det fixades och jobbades överallt.

Väl framme, jobbade vi med ett program som skulle igångsättas och det var möte och ceremonier i långa banor. Det förväntades att jag skulle hålla tal och tycka om en massa, vilken ingen förberett mig på, så jag fick improvisera och det blev korta tal. Det är tydligen mycket ovanligt med korta tal, har jag nu förstått - eftersom de andra talen aldrig tog slut och det maldes på hur länge som helst. Maratontal. Redan på lunchen när min föregångare skulle avtackas var det säkert sju tal, oftast förberedda men långa, så jag borde redan där förstått kulturen med talen. De älskar att hålla tal!

Återigen ett rum med utsikt. Denna gång från ett trevligt hotellrum. Jag har Chittagong under mig, följer väderväxlingarna och hör tutandet från 10:e våningen. Det är ett bra hotell och jag har utmärkt Internetuppkoppling och hittills inga strömabrott. Lyxigt.

I morgon flytt till nya lägenheten. Det känns otroligt bra och vi ser alla fram emot det.