Ödet

Vid mitt besök i Khulna, 7 timmar från Dhaka, för några månader sedan gick jag efter maten ner och satte mig i ”Business-rummet”. Ett kalt och trist rum med två enkla bord och två datorer. Vid ena datorn satt en mörk kille i 30-årsåldern och skrev, jag satte mig vid den andra och skulle just kolla min mail. Efter några minuter började han prata med mig och berättade entusiastiskt att han höll på att uppdatera sin hemsida (familyradio.com) som handlade om att världen gå under den 21 maj i år. Han förklarade en massa om religioner som förutspått just detta datum, om man tvärkör data på olika sätt och jordbävningen i Japan hade då bekräftat att det skulle bli så. Han var så tvärsäker på sin sak att jag inte ens förmådde mig argumentera emot. Till sist frågade jag honom var han själv skulle befinna sig just den 21 maj och fick svaret att Kristus kommer att ta honom till sig dagen innan undergången. Jag var inte nöjd med svaret så när jag sedan frågade om var han kommer att vara rent fysiskt, klämde han fram att han skulle att åka hem till mamma i Kalifornien. 

Det finns onekligen många olika typer av människor i vård värld, vissa mer spännande än andra – långt ute i Bangladesh landsbygd.

Nu blev det tack och lov inte som han förutspådde och jag hoppas han funnit en ny mening med livet även efter helgen. Kanske till och med hemma hos mamma. Det stod en del om det i tidningarna och jag frågar mig hur ”profeterna” har det såhär dagarna efter deras att domedags profetia inte slagit in, eftersom de gått ut så hårt med sitt budskap.  Det måste kännas snopet men också lite tacksamt. Varför spekulera i vårt slut, när vi lever här och nu?!