Start

Många runt mig har önskat att jag bloggar. Uppslagen och idéerna har varit talrika och vi har diskuterat bloggandets vara eller icke vara i flera omgångar. Nu blir det av, det känns rätt.

Jag gissar att när det kommer till kritan handlar det framför om allt ett sätt att dela med sig av tankar, bilder och reflektioner. Det är så otroligt viktigt för mig att känna att ni finns. Bloggen blir ett sätt att dela med oss till er och jag hoppas ni då och då läser om hur vi har det och finner nöje i det. Onekligen kommer jag att med smärta sakna våra telefonsamtal, möten och allehanda påhitt tillsammans, men är helt övertygad om att vi bara tar en kort liten paus för att därefter plocka upp tråden och fortsätta som vanligt. Bokklubbar, biokvällar, träningar, kvällspromenader och allt vad vi gör tillsammans. Allt det där otroligt viktiga.

Dhaka blir fortsättning på vår livsresa, något helt annorlunda, nytt och ofantligt spännande. Även om oron och rädslan dyker upp på morgontimmen, så ser vi alla fram emot att sätta oss på planet och möta det nya som väntar.