torsdag 22 juli 2010

Lugnet

Efter Stockholmsavslutet befinner barnen och jag oss i någon form av vakuum, vi väntar.
Flygbiljetterna är nästan färdigbokade, förhoppningsvis blir de klara idag, och därefter följer en större mängd mailkorrespondens för vidare information till berörda instanser. I det blir allt mer verklighet. Det blir en lång resa, nästan ett dygn med stopp i London och New Delhi och mitt hopp står till att alla avgångar och tidsscheman håller. Det vore även uppskattat om bagaget hängde med. Kommer att packa handbagage som klarar någon dag i Dhaka.

I Skåne har det länge varit en tryckande hetta som nu kulminerar i regn och blåst. Efter veckor med sol och stiltje verkar naturen slå tillbaka med kraft. Det kommer att bli förlösande. En väntan på något som börjar ta slut. Det känns i kroppen och på vissas humör.
Jag måste medge att tröttheten börjar bli besvärande och att dessa dagar med tidlöshet är välbehövliga. Surfar mellan aktivitet och total avkoppling allteftersom andan faller på. Njuter.

Hälsade på mina föräldrar för några dagar sedan. Jag är en mycket lycklig lottad dotter. Deras omtanke, klokhet och lugn är något jag alltid behöver och får. Våra samtal stärker mig och de får mig att tro på mig själv. Jag undrar hur de gör?

1 kommentar:

  1. Denna meteorologiska metafor över bidandet av tid inför förändringen tycker jag var väldigt lyckad.

    Dina föräldrar är förresten också lyckligt lottade. :)

    SvaraRadera