Idag fick jag ritningarna på den tilltänkta lägenheten som dottern och jag, liggandes i min säng, tittade noga igenom och lät fantasin flöda fritt. Hon önskar sig en garderob som hon kan gå in i, ett litet garderobsrum och otroligt nog fanns det med på planritningen. Hon visste direkt hur hon ville ha det. Lägenheten är stor och det känns hisnande att behöva möblera och inreda den. Dels kommer jag inte ha tid, dels så kommer det kosta. Vi får bo spartanskt, vilket jag alltid önskat . . . egentligen.
Hyresvärden erbjuder sig att måla om den innan vi kommer och frågan är hur det blir om jag bara säger "beige". Efter ett tidigare besök i en måleributik så kan jag säga att "beige" är en mycket vitt (!) begrepp. Finns det en universell färgkarta som även används i Bangla? Först då vågar jag säga en färg eller nyans.
Vi kommer ha fyra sovrum. Alla med egna badrum, vilket är det lyxigaste jag varit med om. Många har anmält sitt intresserade av att komma på visit, och jag kan inte säga annat att det vore otroligt, otroligt roligt. Förmodligen gör jag en kort- och en långversion beroende på hur mycket och i vilket sammanhang man vill se och känna på landet. Men någon form av runda blir det nog. Att få besök där nere kommer nog vara en av de viktigaste hållpunkterna i tillvaron, en länk till vårt riktiga liv.
Flygbiljetterna börjar komma på plats, via CPH och GVA själv först, men det är framför allt den långa flygresan som jag väntar på att kunna boka. Förmodligen via Bangkok. Känns tryggt och välbekant, trots det otroligt svåra namnet på en internationell flygplats: Suvarnabhumi Airport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar