Space

Det är enorm platsbrist överallt. Man exploaterar varje liten markplätt i staden och Dhaka består snart av bara hus och gator.
Husen är i genomsnitt 7 våningar höga och det börjar numera också byggas uppåt på det existerande husen. De som har tomter men lägre hus, river husen och bygger nya höghus. Det byggs överallt, för det mesta för hand och husen står så tätt att man kan röra vid grannhuset om man sträcker ut handen genom fönstret. Oftast blir då lägenheterna mörka och instängda, vilket heller inte blir bättre av att alla har galler för fönster och altandörrar.

På byggarbetsplatserna arberat folk dygnet runt och de bor även på samma ställe där de bygger. Det hänger tvätt och lagas mat på samma plats som cementen blandas, eller tegelstenar staplas. Det arbetar både kvinnor och män på byggarbetsplatsena, och jag har inte riktigt fått klart svar om båda tjänar lika mycket.

När jag sitter i en bilkö och hör en ambulans, ser jag att den bara står och tjuter på ett och samma ställe. Det finns helt enkelt ingenstans för bilisterna att förflytta sig för att underlätta för ambulansen att komma fram. Trottorarerna används till handel och det ligger saker eller står bodar överallt. Gatan är maximerad av bilar som alla tränger sig framåt och därmed blockerar varandra och folk snirklar sig mellan bilar, bussar och CNG's för att komma fram, så ambulansen har inte en chans.

Jag har varit på besök i Dhakas slum och om det varit ont om plats där jag varit hittills, så är det inget mot hur det ser ut i slummen. Stora familjer bor i ett rum med en säng som alla delar, köket är oftast ute på gården och kvinnorna lagar mat med andra familjer. Barn springer precis överallt, och gissningsvis är man inte ensam en enda minut.

Vi gjorde ett besök på en texilfabrik och fick se förhållanden som var otroligt tuffa. Ändå satsar man på att ge kvinnorna undervisning i hälsa, sex- och samlevnad, de har kliniker att gå till för preventivmedelsrådgivning och de får en lön. Många kvinnor som arbetar kan långt ifrån behålla sina pengar utan de går till familjen.

Det är som en ond cirkel för de flesta kvinnor: antingen blir du tidigt bortgift och tillhör din nye mans familj eller så arbetar du och måste ge dina pengar till din ursprungsfamilj.

Jag tror ändå jag skulle föredra det sistnämnda.