Parken

Varje dag kommer jag hem med bussen vid 17-tiden och försöker direkt byta om och ge mig ut på en spring eller gå-runda i parken innan det blir för mörkt. Det är fortfarande inte för varmt ännu, utan jag kan gå på rätt bra utan att svetten blir alldeles för besvärande. De renoverar poolen på klubben och jag måste ju röra på mig, så jag går runt i Gulshan Park som en råtta i en bur. Parken har en stor grop i mitten som nog var tänkt att vara vattenfylld och vacker, men så långt kom man inte utan det blev en massiv grop med lite vatten i botten. Ser ganska trist ut. Runt gropen/sjön har de lagt en slinga av klinker på ca 1 km som man går runt och runt. Varv efter varv i ca 45 min.

I parken finns en joggingklubb som varje morgon har gammal, klassisk morgongymnastik med 99 % äldre herrar som står och sträcker och tänjer på sig. Ibland har jag lust att försiktigt ansluta mig till gruppen och se vad som händer - undrar hur de skulle reagerat? Kanske jag gör det en morgon när jag känner mig tillräckligt modig.

När jag går/springer där i parken, är det tillsammans med mestadels andra, äldre män, och enstaka kvinnor som i salwar kameezer kämpar sig framåt. Iförda tunikor, sjalar och gymnastikskor springer eller går de runda efter runda. De är tappra. Det finns tre ingångar till parken och det står vakter vid varje ingång. När mörkret kommer brukar de slänga ut en efter en så de kan stänga hela parken och gå hem.

I Bangladesh finns det få ställen att vara på för ungdomar som vill träffas, så på varje parkbänk sitter det unga par som försöker få en stund tillsammans i lugn och ro. De får inte ses i hemlighet/ensamna, och det finns ingen plats för heller, utan det enda stället man fortfarande har uppsikt över dem och de ändå kan prata utan att andra hör, är just i parken. Det ser lite mysigt ut, samtidigt är det tragiskt. Ungdomarna kan inte välja fritt vem eller hur man vill vara tillsammans och de sociala reglerna är strängt begränsande, oftast till den unga kvinnans nackdel. Som jag skrivit tidigare är det inte individen som beslutar kring sitt öde, utan släkten. Den unga människan har ingen talan över vad han eller hon vill med sitt liv. Det är inte lätt att förstå.

Det är en intensiv vecka med jobbesök från Sverige - men det är också otroligt roligt!