Ungdomarna har fullt upp. Sent i natt reser yngste sonen med sin klass til Bhutan för en vecka med trekking och äventyr. Han har längtat efter denna resa länge, länge och äntligen blir den av. Så hemma packas det, förhoppningsvis får han några timmars sömn innan jag kör honom till skolan där alla samlas.
Dottern kombinerar tuffa studier med fotboll och förra helgen hade de fotbollsturnering med andra skolor i området - hennes lag vann. Hon är utvald till lagkapten och skall nu resa med tjejerna till Indien om tre veckor för att delta den regionala turneringen. Samtidigt går hon in på slutspurten av plugget och alla tentor som kommer i maj. Vi pratar lite om sommaren och båda inser det meningslösa i att planera någonting innan skolåret är över. Då först vet vi hur vår tillvaro ser ut.
Den första etappen av kära besök är tyvärr över och det var med stor sorg i hjärtat vi vinkade adjö av de underbara tjejerna, som fått se och uppleva en hel del. Vi fick för lite tid tillsammans men inte desto mindre åkte de härifrån med massor av intryck och upplevelser som jag hoppas de bär med sig länge! Jag är lyckligt lottad med vänner här i Dhaka har varit fantastiska i att ta emot dem och dela med sig av erfareheneter och information. Trots generalstrejk och rörigheter, har allt ordnat sig till slut.
Idag firar man Bangla med pompa och ståt och vi har ledigt från jobbet. Språket är viktigt i ett ungt land som Bangladesh och för varje nytt ord jag lär mig jublar mina kollegor! Jag sitter på klubben och skriver en insändare om barnmorskor till den stora engelskspåkiga tidningen som jag hoppas chefen vill godkänna och publicera. Solen skiner, det är nästan 30 grader varmt, luften är för en gång skull ren efter ett kort regn i går och poolen är full av badande barn. Snart tar jag mig också ett dopp . . .
Dottern kombinerar tuffa studier med fotboll och förra helgen hade de fotbollsturnering med andra skolor i området - hennes lag vann. Hon är utvald till lagkapten och skall nu resa med tjejerna till Indien om tre veckor för att delta den regionala turneringen. Samtidigt går hon in på slutspurten av plugget och alla tentor som kommer i maj. Vi pratar lite om sommaren och båda inser det meningslösa i att planera någonting innan skolåret är över. Då först vet vi hur vår tillvaro ser ut.
Den första etappen av kära besök är tyvärr över och det var med stor sorg i hjärtat vi vinkade adjö av de underbara tjejerna, som fått se och uppleva en hel del. Vi fick för lite tid tillsammans men inte desto mindre åkte de härifrån med massor av intryck och upplevelser som jag hoppas de bär med sig länge! Jag är lyckligt lottad med vänner här i Dhaka har varit fantastiska i att ta emot dem och dela med sig av erfareheneter och information. Trots generalstrejk och rörigheter, har allt ordnat sig till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar