Bröllopsdax

Jag hade förberett mig för att inte åka, men när jag tog upp mina tankar med min argentinska kollega om att jag trots allt skulle försöka ta mig hem, och hon svarade med en sådan bestämdhet att det inte gav utrymme för diskussion, så bokade jag biljetterna just innan det var dags. Och det finns inte en chans på jorden att jag ångrar mig - jag kommer för alltid vara tacksam för kolleganst fasta och mycket tydliga råd!

Den yngste av oss har då äntligen gift sig. Efter sex år med en fantastisk pojkvän, gjorde paret nu slag i saken och ordnade det mest fanastiska bröllop Skånebygden kunde bjuda på.
Det blev precis sådär bra som jag vet att systern önskade och det fanns en genuint varm och härlig stämning från början till slut. I tre dagar har vi träffats, ätit och njutit av våra familjer, släkt och vänner.

Bruden var så fantastiskt vacker och söt, brudgummen såg så lycklig ut - det var en riktig lyckodag!

Att jag också fick vara ihop med äldste sonen under helgen var helt fantastiskt. Viktigt och härligt. Jag saknar honom så oändligt i vardagen i Dhaka.

Nu bär det av tillbaka till Bangla med väskorna fulla av godis och böcker. Snyggingens syskon har skickat beställningar på allt från choklad till kläder och jag hann ta en sväng om köpcentret under dessa få, värdefulla dagar jag varit i Sverige.

När jag kom till en västerlänsk affär efter den första tiden i Bangladesh för ett år sedan, fick jag nästan panik och trodde inte det var sant att jag hade möjlighet att köpa alla dessa underbara, rena och "ärliga" produkter som stod på hyllorna. Att valmöjligheten var nästan oändlig (yoghurt till exempel)! Idag känner jag mig lugnare. Jag kan vila i känslan att det trots allt inte komma att försvinna, jag alltid kan komma tillbaka till dessa hyllmeter med varor och utbud och hinner/kan jag inte köpa just det där som jag så väl behöver just nu, så gör det inte så mycket. Det är en märklig känsla som jag inte tidigare upplevet men utgår att det kommer från en tillvaro med stark begränsning och där konsumtion handlar om att skaffa mat för dagen och inte det där lilla extra, som egentligen inte behövs.

Det är en nyttig och tänkvärd läxa.