Begränsningar

Det blir allt tydligare för mig hur svag kvinnors ställning är i Bangladesh. Visst, det finns utbildade kvinnor, till och med premiärministern är kvinna, men de tillhör en snäv krets från välsituerade familjer som influerats av utlandet och har större tolerans. Den vanliga kvinnan lyder helt under männen - först fadern och sedan mannen, och om han dör - brodern eller svågern. Vi har hört det förr och jag har arbetat med detta länge, men nu är det så många och så nära. Det går inte att värja sig.

Bangladesh har ett stort problem med barnäktenskap, trots att lagen säger att kvinnor måste vara 18 år för ingå äktenskap. Det är långt från ovanligt (ca 30%) att flickorna är 14-15 då de blir bortgifta med generellt 10 år äldre män. Oftast blir de gravida i den åldern och konsekvenserna av barnafödande i så ung ålder kan bli ödesdigra. Det är familjen som väljer ut mannen åt henne, pengar eller gåvor en del av uppgörelsen trots att hemgift är förbjudet.

När flickan gifter sig flyttar hon till mannens familj. När hon sedan skall föda barn flyttar hon tillbaka till sin ursprungsfamilj och stannar där upp till sex månader efter förlossningen, då hon och barn far tillbaka till mannens hushåll. Processen upprepas nästa gång ett barn föds. Det är otroligt sällan barnäktenskap anmäls till myndigheterna. Dels finns det knappast någon som tar emot anmälan, dels görs sällan något åt det. Ibland står det i tidningen, men då är det oftast för sent.

När jag låg på sjukhus förra året kommer jag ihåg att det var otroligt suspekt att jag låg själv/ensam på sjukhus, pratade med läkare och inte hade någon man med mig, varken make eller släkting. Perspektivet har vidgats sedan dess då jag nu förstår att en kvinna kan/får inte söka vård på egen hand. En man måste alltid föra hennes talan, vara med henne och hon är således aldrig ensam varken på läkarbesök eller när hon är inlagd. Under alla mina sjukshusbesök har jag sett dessa män stå och hänga vid ingången, utanför avdelningarna och inte haft något direkt syfte med att bara vara där. Nu vet jag att de alla har en kvinna, mamma, syster eller en kusin inlagda som de ansvarar för. En ung kvinna som jag känner fick missfall och kunde inte söka vård eftersom varken hennes man eller annan manlig släktig var i stan. Hon fick ta hand om missfallet hemma bäst hon kunde.

På jobbet har vi gjort en film om barnmorskor där det bland annat ingick att intervjua hälsoministern. Jag behövde tack och lov inte själv utföra intervjun, men tog lite bilder istället. Lägger ut filmen när den blir klar.