Retur

Det blev en lika lång resa tillbaka. Världen är så stor, så stor.
Fick vänta i 10 timmar i Dubai och hade i min fantasi tänkt försöka hinna med ett IKEA besök, men tiden var fel och tröttheten för tung för att det skulle bli annat än en härlig dröm. Loggade in på en lounge och försökte sova.

Besöket till Burkina Faso blev kort och intensivt. Flygplatsen låg på gångavstånd från hotellet, huvudgatan gick att överblicka på fem minuter, inte särskilt charmig och mycket mer blev det inte. Men det kom överraskningar ändå!

Minuterna efter att jag checkat in och fått mitt rum hörde jag en kvinna ropa mitt namn och fäkta efter mig i lobbyn. En lång svart, mycket stilig kvinna rusar fram, kramar mig och pratar exalterat på obegriplig engelska. Jag blev överrumplad och såg säkert helt oförstående ut, men lyckas hänga med i hennes glädje och kramade om henne också. När vi lugnat ner oss och alla undrade vad som pågick visade sig att hon är hälsominister i ett afrikanskt land som för några år sedan var på mottagningen i Stockholm och hade hört mig hålla låda om oss och hur vi jobbar. Hon kom ihåg mig som igår!! Jag erkände aldrig att jag inte kom ihåg henne, men vet att vi hade en del afrikanska besök som alltid var lika livliga och intressanta. Det var kul att se henne i alla fall och onekligen hade mottagningen gjort intryck på henne och hennes kollegor vid besöket. Jag kände mig mycket stolt. Min nygamla kompis och jag hänge ihop resten av veckan och hade otroligt roligt. Det är en liten värld och man vet sjutton i mig aldrig vilka avtryck man lämnar efter sig!


En annan överraskning handlar om mat. En av kvällarna skulle några av oss gå ut och äta middag, vi längtade efter lite variation från hotellmaten, som för övrigt var helt klart godkänd. Det var becksvart när vi satte oss i en liten buss och åkte ca 50 m till restaurangen Le Verdoyant. Vi klev in på en grusgård med stråtak, lite fläktar och småbord. Några andra expats satt och åt, men det var ohyggligt anspråkslöst och spartanskt. Menyn presenterades och min kollega rekommenderade lasagnen, pizzan var tydligen också god, men jag tog det säkra för det osäkra och beställde lasagnen, i hopp om att i alla fall slippa Burkina-mage.  In kommer den mest fantastiska vegetariska lasagne jag ätit i hela mitt liv! Den erfarna kollegan småfnissade lite och berättade att av alla ställen i hela världen så serverade Le Verdoyant den absolut bästa lasagnen någonsin. Mitt i djupaste Afrika - helt ofattbart! Den var så perfekt krämig, med tydliga smaker av zuccini, aubergine och tomat, och exakt relation mellan al dente kokt pasta, ost och sås.  Portionen lämnade efter sig ett stark begär efter mer men också en behaglig mättnadskänsla i magen. Det är inte så ofta.
Och inte nog med det. Därefter var det dags för dessert och in kommer en anspråkslös kula ingefärsglass med lite chokladsås som vid första skeden fullständigt exploderar av smaker i munnen. Jag har aldrig upplevt något liknande, olika smaker och förnimmelser framträdde i gommen en lång stund efter efter varje tugga - ett oerhört angenämt smakfyrverkeri. En dröm. Och jag höll mig frisk.

Det var intensiva möten och konferensdagar. Ingen tid för annat, vilket jag var ledsen för. Hade velat besöka en klinik och prata mer med kollegorna i lugn och ro. De där samtalen som inte syns ni vet, det viktiga småsnacket. Konferensspråket var både franska och engelska som simultantolkades och gjorde att huvudet kändes som gröt efter en dag med hörlurar. Planering lämnade en del att önska och jag satte mig på planet full av information och ny kunskap i huvudet. Nu skall det sorteras och det känns som att gå till attack mot alla papper och anteckningar. Huvudet lämnar jag därhän.

Efter en natt med jetlagssömn sitter jag nu åter på klubben, oasen, med en latte på bordet och tittar på sonen som just skall spela en spontan tennismatch mot sin gympalärare. Han är superladdad - full av ett barns förväntan att få visa vad han kan och att få känna njutningen av att överraska den vuxne. Jag unnar honom det.

Barnen har haft det bra under veckan. Deras liv är så pass rutinerat nu att det tål lite förändringar. Vår skräddare har sytt upp/kopierat shorts till sonen som blev helt otroligt bra och han har nu samma modell shorts i tre olika färger. Dottern kämpar på med att komplettera upp sin förlorade garderob och även här blev de beställda kläderna till hennes belåtenhet.

På söndag fyller hon 16 år. Helt enkelt ofattbart och samtidigt fantastiskt. Den bästa tjejen i världen! Jag har beställt en vit tårta på klubben, oklart vilken smak "vit" har, men inte desto mindre en liten överraskning till henne efter middagen. Sweet sixteen. Älsklingen.