Vårt lilla team på sex personer från både kontoret och regeringen, körde längs med Mekong i ca 7 timmar och hamnade till sist i Savannakhet. Väl där checkade vi in på ett spartanskt guesthouse med Internet, typ det enda i hela staden. Gudsonen W och jag fick egna rum, de andra delade. Vägen var förvånansvärt rak och hel, en del kor, getter och barn som dök upp när man minst anade det, vilket var jobbigt, men annars en vacker väg i ständig sällskap av floden. Bergen mot Vietnam tornade upp sig i öst och man inser vilken glesbygd det måste vara med brist på vägar och kommunikationer därborta.
Dagen efter hade vi möten från morgon till kväll. Vi träffade skolan, sjukhuset, kommunstyrelsen och en massa andra. W var tapper och följde med överallt. Dock avstod han förlossningsavdelningen, och satte sig att vänta utanför. Det blev bra möten, aktuella frågor lyftes upp och kommer följas upp nästa gång, och allt gick som planerat. Vi var ett trött gäng på kvällen, då vi gick ut och åt nudelfondu - en speciell men god upplevelse där vår chaufför också passade på att sjunga några sånger uppe på ett podium, tillsammans med några ungdomar som satt och lirade. En rolig och upplyftande avslutning på dagen.
Returen gick om än bättre och var fortfarande lika vacker. Trötta men nöjda är vi tillbaka i Vientiane, och jag jobbar på som vanligt igen. W får en uppgift varje dag att titta på i staden, i går fredags åkte han till Buddha Park och igår var han på nationalmuseet. Snart skall vi åka och hämta E på flygplatsen och det skall bli helt underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar