Påfyllning

Det är hur enkelt som helst att betala sin mobilräkning. Utanför huset sitter min vän telefongubben varje dag vid sitt lilla bord. Han har en liten bok på bordet där alla telefonnummer skrivs in och så tar han sin mobil och knappar in numret och summan på det jag vill sätta in och vips är telefonen fylld. Pengarna åker ner i en liten låda. Det kommer ett SMS på min mobil som bekräftelse och jag ler glatt och tackar för hans insats. Nuförtiden bjuder han även på lite godis vilket jag artigt tackar nej till. En egenföretagare i allra högsta grad. Vad jag inte listat ut är hur mycket han tjänar på varje insättning, utan skall försöka få svar på det vid nästa tillfälle. Språket är oenkligen en barriär, men eftersom jag numera tillåts skriva mitt nummer och summan själv, så undviker vi de värsta missförstånden.

Det börjar bli riktigt varmt och hett. Det är knappt jag orkar gå mina promenader, jag är helt genomblöt av svett när jag är klar. Det är lite som med kyla - det gäller att skydda sig - fast tvärtom. Värmen blir ens fiende och det gäller att vara beredd och klä sig därefter. Att vara ute så kort som möjligt, att hitta skugga, att dricka massor. Det är outhärdligt att ligga i en solstol, men poolen är skön. Hatt/keps är ett skydd, kläder utgör skydd och solstingsrisken är överhängande, eller om man blir överhettad, jag vet inte. Inomhus däremot, kan vara iskallt beroende på air con effektiviteten, och det kan kännas som en vinterstorm ibland. Trots att det är så varmt ute sitter man i kofta inne och huttrar! Hm!

Appropå mat var jag på en resa utanför Dhaka förra veckan tillsammans med några kollegor från stora landet i väst. Det var välplanerat och effektivt, mycket skulle ses och hinnas med. Under vår resa blev vi bjuda på massor av mat och dryck, från morgon till kväll, överdådiga bord med ris, grytor, sötsaker och grönsaker. Man var oerhört generös. Vis av erfarenheten tackar jag alltid vänligt men bestämt nej till allting utan har egen mat med som jag tjuväter i bilen, men denna gång var det extra jobbigt eftersom mina kollegor åt och tog för sig. Där satt jag med tom tallrik och uppfattades nog som både jobbig och oartig. Hur som helst, på vägen hem visade sig att min beslut var det enda rätta och det tog åtskilliga dagar för kollegorna att hämta sig. Enkelt, men ändå så svårt.