Varm och skönt!

Vädret lämnar just nu inget annat att önska – det är perfekt! Underbara 25 grader i luften och sol från morgon till kväll. Poolen på klubben är ljuvlig med sina 28 grader och erbjuder just nu välbehövlig träning i vattnet. Vattengympa med andra ord, ett klart underskattat träningsalternativ, i alla fall i min värld.

Däremot har det inte regnat på flera månader och luften är otroligt smutsig. På alla gröna blad ligger en tjock hinna med brunt damm, överallt på gator eller bakgårdar brinner små eldar av löv eller skräp och det luktar konstant rök överallt, även inomhus. Jag som alltid varit extremt rädd för eldsvåda, har haft svårt att vänja mig vid den ständiga röklukten. Jag har monterat brandvarnare i lägenheten, vilket känns lite  lugnare.

Många lider av irriterade ögon och astma, själv använder jag mina solglasögon varje vaken minut och vi skall inte prata om hur näsduken ser ut efter att den använts . . .

Vår söte chaufför säger att det inte kommer att regna på ännu många månader, och snart kommer hettan, så det blir intressant. Det var första natten igår som jag hade AC:n på i sovrummet sedan i oktober. Nu kommer elräkningarna skjuta i höjden och strömavbrotten ta vid. Vi har haft mycket lugnt på den fronten sedan i okt/nov, endast enstaka avbrott i veckan. De erfarna säger att vi snart kommer gå tillbaka till upp mot tio avbrott om dagen. Dock har vi det inte lika illa som i Nepal, där en kollega till mig arbetar. De har upp till 12 timmars strömavbrott per dag och i TV:sändningarna sitter de med stearinljus.

Annars är det cricket som gäller. Det pratas cricket, det spelas cricket och på gatorna stå lastbilar med TV-skärmar som visar cricketmatcher dygnet runt. Vägarna blir svårframkomliga av dessa folksamlingar vid lastbilarna. Vår söte chaufför håller mig konstant uppdaterad med vad som spelas och händer på cricketfronten, vi har en spellista i bilen. Häromdagen hade Bangladesh vunnit en match mot Irland och det fanns ingen gräns hur glad man kan bli. På jobbet likadant - cricket, cricket, cricket! En månad till. 

Barnen och jag fick ett veckolångt besök av äldste sonen från Kenya. Det var helt underbart att se honom - 18-åringen! Han hade vuxit och mognat otroligt på de månader jag inte sett honom och verkar trivas bra med sitt liv i Afrika. Tiden rusar, så mycket har jag förstått! Vi har bott i Bangladesh i sju månader nu - det känns ofattbart.